Pucken studsar snett för Mathias Bosson
Spelarna i klubben har haft en tung säsong. Varken Mathias Bosson eller klubben når den nivå som supporterna, ledningen eller spelarna själva är nöjda med. Mot Bolzano (3-3) sitter cirka 300 personer glest på läktaren. Hallen rymmer cirka 4500 personer. Den fyra man starka hemmaklackens eviga hejaramsor ekar mot väggarna. De riktiga ishockeyfanatikerna känner till ishallen i Canazei. VM-turneringen 1994 avgjordes i den då nybyggda hallen. Under början av 1990-talet var ishockeyn i Italiten större än idag. Då fanns 15 lag, alla hallarna var fullsatta och det innebar att Fassa lockade cirka 5 000 på hemmamatcherna. Idag är det sex lag, två mindre än ifjol efter att en klubb gått i konkurs och en begärde sig ner i serie B, läktarna gapar tomma och i Fassa kommer bara de närmast sörjande. Italiens rosa sporttidning La Gazetta gör vad den kan för att hissa ishockeyn. Innan seriestart utkom en bilaga om de sex lagen och omslagspojke var Mathias Bosson. – Detta är verkligheten idag. Men vi i Fassa får en uppryckning när turisterna kommer kring jul. Då blir ishockey en form av turistattraktion. Du vet, de åker skidor hela dagen, sen går de tar en öl på kvällen i ishallen (nedsläpp först 20.30). Spelarna i klubben har olika lönenivåer, före och efter turisterna kommer. Anledningen är att inkomsterna ökar markant när det är skidsäsong. Dels ökar publiksiffran till 2 500-3 000, dels hyr klubben ut skridskor. Dagligen under högsäsong kommer 500-600 personer, vid dåligt väder, och hyr ett par skridskor för 60 kronor. För Fassa finns bara ett mål: att nå slutspel. Det innebär att sluta sämst fyra och ha två lag bakom sig när grundserien är slut i början av mars. Klubben har höga krav på svensken. Ifjol vann han den interna poängligan med 41 poäng på 35 matcher – han var poängmaskinen. Men denna säsong går maskinen på tomgång, endast 9 (4+5) poäng på 20 matcher. Vad har hänt? – Många olika faktorer har gjort att jag är ur form, säger Mathias Bosson och suckar. Han vet inte riktigt var han ska börja. Problemen började direkt i början av säsongen. Hans tilltänkta kedjekompisar i förstafemman blev skadade. Först blev Martino Soracreppa revbensskadad och sedan bröt Dino Felicetti båda tummarna, så Bosson parades ihop med nya spelare. Men värre blev det, han fick en ryggskada. – Jag gick till slut på magnetröntgen och fick diagnos reumatisk inflammation. Läkarna menade att han får leva med ryggsmärta och kan spela på smärtstillande. Han blev rädd. – Efter ytterligare undersökningar konstaterades istället att jag hade svaga magmuskler som skapade ryggont. Efter behandling och speciell träning är jag nu kvitt smärtan. Dessutom en allmän formsvacka har inneburit att han, som han själv uttrycker det, vill börja om som defensiv forward i andrafemman. Han vill, och måste, hitta tillbaka till fjolårsformen. – Jag vet att jag kan, spelet kommer. Klubbens skrala insats har gjort att ledningen agerat – och satt upp förhållningsregler förenat med böter: bland annat ska alla vara inne i sin bostad senast 24.00 (1000 kronor vid överträdelse), träningsnärvaro (1600 kronor vid frånvaro), invägning (500 kronor vid övervikt) och inte köra skidor eller dricka alkohol på allmän plats. Mathias Bosson vet inte vad han ska tycka om reglerna. Han funderar och menar att spelarna är vuxna människor som kan ta eget ansvar. Regler som att vara inne i tid och hålla vikten tycker han snarare skapar trist stämning, det krävs mer för att lyckas på isen. Han provar själv det mesta. Inför matchen Bolzano träffade han en mental rådgivare. – Jag är desperat, jag provar det mesta för att hitta rätt. För han är i poängbehov. – Ofta missar de assister i samband med mål, så det gäller att säga till när man varit inblandad. Det är ju mitt levebröd. Fredrik Björnsson