Robin Nilsson: Robin Nilsson: Onödigt svagt, men IFK har tre veckor på sig att hitta formen

Inför matchen mot Nantes hade omständigheterna dessutom gjort att IFK hade ett riktigt gynnsamt utgångsläge i gruppen. Eftersom Wisla Plock besegrade Zagreb skulle en seger innebära att vägen mot åttondelsfinal låg vidöppen. Då hade Plock och/eller Zagreb behövt vinna två av sina tre återstående matcher för att ta sig förbi IFK. Högst osannolikt, med andra ord.

Förutsättningarna var dessutom så att Nantes egentligen inte behövde vinna. På förhand skulle det rentav vara bättre för fransmännen att förlora. Jo, så var det faktiskt.

Senare på lördagskvällen besegrade visserligen Barcelona gruppettan Vardar, vilket gör att Nantes fortfarande har chansen att vinna gruppen, men själva verkar man inte hålla det som särskilt sannolikt. Och tvåa vill man inte bli. Då lär nämligen den suveräna franska ligaledaren Montpellier vänta i åttondelsfinalen.

Och skadedrabbade Nantes, som stundtals spelade med en högerhänt högersexa (när såg man det senast på den här nivån?), erkände till och med efteråt att man inte hade gråtit floder om det hade blivit förlust mot IFK.

Det var med det läget som IFK ändå var totalt chanslöst. Det var klasskillnad över hela banan – förutom i målet. 12–13 i paus kunde man tacka Richard Kappelin för, men när IFK-målvakten tog slut efter paus dröjde det inte länge förrän siffrorna rann iväg.

Den franska målvaktsduon noterades i den officiella statistiken för totalt sex räddningar. Sex! Något de också hånades för av Nantes-tränaren Thierry Anti på presskonferensen efter matchen.

– Jag gjorde i alla fall ett mål, även om jag inte räddade några skott, svarade målvakten Arnaud Siffert med ett leende.

Men de behövde å andra sidan inte göra fler räddningar. IFK mäktade bara med 26 mål och hade uppenbara bekymmer att överhuvudtaget pricka målet. Helge Freimans skott utanför från tio meter mot ett tomt Nantes-mål blev det tydligaste exemplet.

Nantes spelade smart – kanske för smart för sitt eget bästa? – samtidigt som IFK:s problem (och tekniska fel) i Handbollsligan den senaste tiden inte visade sig vara en illusion. Och det är klart, när man har bekymmer mot lag som Karlskrona och Hammarby säger det sig självt att det blir svårt att ta poäng av ett lag av Nantes kaliber.

Olafur Gudmundsson var tillbaka efter sin skada och var det enda riktiga glädjeämnet i IFK. Formstarka spelare som Albin Lagergren och framför allt Stig-Tore Moen Nilsen såg osäkra, nervösa och närmast paralyserade ut. Och frågan är om Arnar Freyr Arnarssons försvarsspel någon gång varit trögare den här säsongen.

Jag räknar inte med att IFK tar poäng mot vare sig Barcelona eller Rhein-Neckar Löwen. Det kommer alltså att bli vinna eller försvinna i den sista matchen mot Zagreb.

Som IFK ser ut just nu är det inte mycket som talar för en seger, men fördelen är att det är tre veckor dit. Ola Lindgren har alltså tid på sig och framför allt behöver han få igång Helge Freiman och Philip Henningsson igen. Lyckas han med det ska ett normalt presterande IFK ändå ha goda chanser mot Zagreb.

Men det blir en rysare.