Salmings nära vän: Aldrig sett honom så glad

Darryl Sittler hade växt ut till en stjärna i NHL när han gjorde sig redo för sin fjärde säsong i Toronto.

Som vanligt skulle han få några nya lagkamrater, men denna gång var det något så ovanligt som två svenskar: Inge Hammarström och Börje Salming.

De två svenskarna kom till träningslägret 1973 och till en början var det Hammarström, som är tre år äldre än Salming, som utmärkte sig mer. Men snabbt stod det klart att det var något extra med den då 22-årige Börje Salming.

– När Börje började spela förstod folk att det här är en speciell kille och en speciell spelare. Hans popularitet bara växte, både bland supportrar och bland spelarna, säger Sittler till TT.

Hösten 1973 var också starten på en livslång vänskap.

Salming och Sittler spelade många säsonger ihop i Toronto, deras familjer är nära och natten till lördag var det Darryl Sittler som hjälpte ALS-sjuke Börje Salming ut på isen för att ta emot Torontosupportrarnas hyllningar.

En väldigt känslosam stund för Sittler.

– Jag hade många tårar i ögonen och det var väldigt känslosamt att gå ut på isen, säger han.

Sittler träffade Börje Salming i Montréal i september då svensken var och träffade kanadensiska läkare. Sittler och en annan tidigare lagkamrat, Jim McKenny, körde dit och var där i några dagar och han berättar att Salming, trots att hans ALS hade blivit värre, upprepade gånger sade en sak:

Han ville närvara på Hall of Fame-helgen i Toronto.

– Han är så glad över att vara här. Jag pratade med hans familj och de säger att de nästan aldrig har sett honom så här glad. Det är därför han är här och det är därför de är här – de vill se Börje ha sådana här lyckliga stunder, säger Sittler.

TT: Att Börje är i Toronto, trots sitt tillstånd, vad säger det om honom?

– Börje Salming var en krigare både på isen och utanför. Oavsett hur tufft det blev så har han alltid kämpat och aldrig gett upp. Det här är en hemsk sjukdom och alla vet vad slutresultatet blir. Att Börje kämpar med sjukdomen men ändå är tillräckligt stark för att säga: 'Hey, jag vill vara i Toronto med min familj', det är otroligt, säger Sittler.

Han fortsätter:

– Det hade varit sorgligt för alla om det inte hade gått. Men av någon anledning, om det var så att någon högre makt sade sitt, så gick det vägen. Det är fantastiskt för Börje, för människor i Sverige, människorna här i Kanada och för alla som älskar Börje Salming.

Trots att Salming och Sittler alltid har varit vänner och kommit bra överens så hade de kanske inte samma syn på saker och ting hela tiden. Sittler minns tillbaka till en av sina säsonger som lagkapten. Toronto hade varit och spelat i Winnipeg under fredagskvällen och var tillbaka i Toronto vid 01 på natten. För spelarna var det bara hem och vila som gällde för att sedan göra sig redo för hemmamatch redan på lördag kväll.

Salming, han åkte inte hem.

– När han kom till samlingen inför lördagsmatchen var han solbränd i ansiktet men alldeles vit runt ögonen och vi alla undrade vad han hade gjort, säger Sittler.

I stället för att åka hem hade Salming mött upp sin familj som var iväg för att åka skidor norr om Toronto – och kom tillbaka med en rejäl glasögonbränna. Att svensken laddade upp för match på ett något okonventionellt sätt spelade dock mindre roll.

– Han blev utsedd till matchens första stjärna. Det är ett roligt litet minne där man märker hur olika folk tänker ibland, säger Sittler.

Fina minnen tillsammans med Salming finns det gott om för Sittler – och deras vänskapsband fortsätter att vara starkt.

I början av juli blev han uppringd av Börje och Pia Salming och fick beskedet att Börje hade drabbats av ALS.

– Det var mycket tårar och känslor och det var förkrossande att höra. Jag sade att jag ska hjälpa de på alla sätt jag kan.

TT: Hur är det här för dig, du som är en nära vän?

– Det är väldigt sorgligt. Som vän är det lätt att vara vid någons sida när allt går bra, men det är ännu viktigare att visa stöd och kärlek när det är tuffare.