Seger tillbaka – men inte riktigt tillbaka

Det största jublet på Eleda stadion på långfredagen kom i den 77:e minuten. När förbundskapten Peter Gerhardsson valde att byta in sitt mittfältsankare, lagkaptenen Caroline Seger, visade de drygt 8 000 på läktarna hur ett välkomnande ska låta.

– Jag märkte inte riktigt av det. Jag var rätt så inne i min "zone", det var mycket tankar och känslor som det var. Men om ni hörde det så: Tack så hemskt mycket hela Malmö och alla andra som var här, säger Seger efter sin 234:e A-landskamp.

Besvikelsen över 0–1-förlusten – Stine Larsen avgjorde för Danmark på tilläggstid – överskuggar mycket för en vinnarskalle som Seger. Samtidigt kan 39-åringen inte hymla med att hon har längtat efter det här.

Senaste landskampen före fredagens var EM-semifinalen mot England (0–4). Efter mästerskapet opererade Seger hälen, och gjorde inte comeback i klubblaget Rosengård förrän häromveckan.

– Det är otroligt kul och något man har längtat efter. Lika mycket som att bara komma tillbaka till fotbollen så är ju landslaget något väldigt speciellt för mig. Jag har varit med i många år och har kämpat för att ta mig hit till i dag.

Femton minuters speltid var ganska lagom i den blågula återkomsten, säger hon. Det höga matchtempot är hon fortfarande ovan vid.

– Det var intensivt. Det är ju ett högt tempo i mitt fall just nu, och där måste jag upp, jag vet att jag har en bit kvar. Men jag tycker ändå att det kändes bra.

På tisdag är det dags för nästa landskamp, mot Norge i Göteborg. VM-premiären mot Sydafrika är lite mer än 100 dagar bort. Det kan låta som lång tid för många. För Seger inger det nästan stress.

– Är det hundra dagar dit? Jag hoppas att det är lite mer, säger Seger.

– Det är klart att man vill vara i toppform och prestera, och jag vill hjälpa laget så mycket jag kan. Men sedan måste jag backa bandet lite och ta det här steg för steg och verkligen vara glad över det jag gör nu. Det kommer bli bra, det är jag övertygad om.

Tiden som hon har varit borta från fotbollen har knappast försämrat spelsinnet. Däremot är det annat där hon känner att mycket gått förlorat.

– Allt sådant här med att spela fotboll och passningar, det har jag. Nu är det bara den här lilla konditionsbiten. Och ju mer jag tränar desto bättre kommer det att bli.

– Det är det och sedan handlar det om att vara med i situationer igen. Det händer ju så mycket för en innermittfältare, som ska vara med överallt. Det är sådana situationer som jag måste upprepa igen för att komma dit jag var innan.