Simic solade sig i fansens glans

Nebojsa Simic var den store kungen både under och efter SM-finalen.

Det sprutade adrenalin och galenskap ur den montenegrinska handbollskroppen och efter matchen sprutade han ur sig kioskvältarrubriker när han skulle beskriva sina guldkänslor

Och efter firandet i Tivoliparken gav Ola Lindgren Bladetsporten ännu en Simic-story från finalkvällen i söndags.

– Simic undrade hur f-n det var möjligt att vi i IFK inte hade någon spelare med i All Star Team när vi vann serien med 16 poäng och SM-finalen med nio bollar, säger Ola.

Och fortsätter:

– Då kunde inte jag vara tyst utan svarade honom att det inte är så viktigt vilka spelare man har i laget när man har "Årets tränare" (Lindgren vann den utmärkelsen) på bänken…haha.

Simic hör när Lindgren berättar storyn och svarar:

– Haha, så är det. Ola han styr oss rätt, säger Simic och garvar stort.

Men annars var det en lugn guldhjälte som stegade upp på Tivoliparkens scen bakom sina solglasögon.

Han fick chansen att hylla både sina lagkamrater och de brandgula fans som invaderade Malmö Arena.

– Jag är beroende av mitt försvar för att kunna rädda bollarna, men om ingen reagerar eller jublar efter att jag har räddat, hur kul är det då? Att få fira med fansen ger mig riktigt härliga känslor som är svåra att beskriva, sa Simic.

Efter matchen pratade han om att han skulle tömma hela Malmös alkoholförråd, men han klarade ändå finalkvällen med bravur.

Och i Tivoliparken verkade han må alldeles prima.

– Jag känner mig bra, det går inte att ha någon annan känsla.

Blev det en bra guldkväll?

– Det var riktigt trevligt. Vi hade roligt tillsammans hela kvällen.

Bladetsporten mötte även upp Simic på måndagsmorgonen när IFK skulle lämna hotellet i Malmö, men då avböjde han att filmas och intervjuas.

– No time, sa han och kilade in i bussen.

Efter hyllningarna och intervjuerna i Tivoliparken tog sig dock hela laget tid på sig att skriva autografer och snacka med sina trogna och hängivna fans.

Innan Simic gjorde sig tillgängling för fansen undrade vi hur det känns att vara svensk mästare.

– It's so nice to have the goldmedal in my pocket, sa Simic och bankade med ena näven på sin högerficka.

Och för en liten stund kunde vi ana den galna rösten och de yviga gesterna från den redan nu klassiska guldintervjun.

Han lämnade ockå en sisa hälsning till fansen där han önskade sig att de tillsammans skulle greja ett avancemang från Champions League-gruppspelet och ett försvarat SM-guld nästa år.

– Och då ses vi här igen, skrek Simic och fick hela parken att jubla.

Efter hyllningarna i Tivoliparken gav sig IFK till Bånken för gemensam middag.

Eller som Henrik Fröberg uttryckte det:

– Firandet fortsätter.

Och sen flinade han sitt bredaste guldleende.