Skilda öden för tvillingarna Sedin
Han har en jobbig tid bakom sig, men när Daniel Sedin i somras fick tid att träna ikapp efter fjolårets ryggproblem och diskbråck var det många i Vancouver som hoppades att han skulle ta nästa steg i sin utveckling. Så blev det inte, och varför är svårt att säga. –Ryggen känns bra, så det är inte därför, säger Daniel. –Den biten var betydligt jobbigare ifjol när jag missade hela sommarträningen. Det tog väl i stort sett hela säsongen innan jag över huvud taget hade kommit ifatt. Men då var det i senaste laget för att göra ett intryck. I år hade han själv hoppats på mer. –Spelmässigt tycker jag att det fungerat, men det är väl det där med poängen som inte riktigt har stämt, säger han och tänker på de fyra mål och sex assist som han skrapat ihop efter 25 matcher. –Men så länge jag skapar chanser så är jag ändå inte så orolig. Problemet just nu tycks många gånger vara bristen på kontinuitet, både i poängproduktion och i speltid. Ibland har det känts som om det varit på väg att lossna, som när han gjorde mål två matcher i följd mot Carolina och Tampa Bay för drygt en vecka sedan. Men ett par dagar senare tvingades han se 1–2-förlusten mot New York Islanders från läktaren, och i nästa match fick han bara nio minuters istid. En del kanske skulle kalla situationen frustrerande, men Daniel konstaterar bara att ”det är så det är”. –Ibland blir det lite mindre istid, ibland blir det mer. Det är sånt man får ta, säger han. –Man vill ju alltid spela så mycket som möjligt, men det enda man kan göra är att jobba på och hoppas att det lossnar. Lossnat har det visserligen gjort, men bara för den andre av sedinarna. Medan Daniel haft det tungt har Henrik gått framåt och producerat 15 poäng på 27 matcher, betydligt bättre än snittet under hans första två NHL-säsonger. När TT träffar honom är det dagen efter ytterligare en match där han använts flitigt i både vanliga skift och spel i numerära överlägen. Han har fått beröm i press och han har fått beröm av coachen Marc Crawford. Det är något han allt mer fått vänja sig vid. –Det har fungerat bra i höst, säger Henrik där han sitter på sin vanliga plats i omklädningsrummet, ett par snäpp bortanför kedjekamraterna Markus Näslund och Todd Bertuzzi. –Skillnaden är väl att jag får hålla i pucken mer nu än när jag spelade med Daniel och Trent (Klatt). Då fick vi mer jobba oss fram till målchanserna, men i den här kedjan är det vi som ska hålla i spelet. Och det är ju roligt. –Egentligen är det inte så svårt. Todd och Markus är ju två av ligans bästa forwards, så man kan ju få en och en annan ”gratisassist”, säger Henrik med den vanliga sedinska ödmjukheten. Tränaren Marc Crawford är inte oroad över att Daniel just nu verkar ha hamnat en bit efter Henrik på utvecklingskurvan. –Vi vet vad Daniel kan, det är en del bitar som han behöver arbeta på, säger Crawford. –En del är att han behöver få sitt skott mer farligt, men det jobbar vi på och vi ser att det blir bättre. Crawford talar om tre faser som sedinarna befunnit – och befinner – sig i. –Första året var de en överraskning för alla. Andra året hade motståndarna lärt sig hur de skulle spela mot dem. Nu har tvillingarna kommit till den tredje fasen då de måste utveckla sitt spel så att de kan styra en match utan hänsyn till motståndarna. (TT) Jakob Sillén
