”Stoffes” SM-seger gick upp i rök
–Man tror inte det är sant! Det var som en mardröm och man bara väntade på att få vakna upp, konstaterade ”Stoffe” bittert.
Nu gick istället totalsegern till Varas Kenneth Bäcklundh i en Mitsubishi. Inte heller han fattade riktigt vad som hänt när han fick beskedet att han slutade som segrare istället för, som han trodde, tvåa.
–Jag lider med ”Stoffe” och vet hur det känns. Själv har jag tidigare tappat ett SM-guld på samma sätt. Inför de två sista av de fjorton specialsträckorna såg det så ljust ut för ”Stoffe”. Hela andra etappen dominerades totalt av fyra förare. ”Stoffe”, Mats Thorszelius i en Toyota och de bägge Mitsubishi-åkarna Kenneth Bäcklundh och Stig-Olof Walfridsson. Övriga agerade mest statister. Tätkvartetten var alla inom tre-fyra sekunders mellanrum.
–Vi satte in en liten stöt på näst sista sträckan, berättar ”Stoffe”.
Inför sista sträckan var ”Stoffes” taktik solklar. Om det hade gått på 100 procents säkerhet förut, var det 200 som gällde inför finalsträckan på 19 kilometer.
–Om jag bara höll mig på vägen och drog ner på tempot, så borde saken vara klar. Jag pös igång i starten och åkte sedan lugnt och fint mitt på vägen, allt för att inte riskera någonting… Efter 15 kilometer tyckte ”Stoffe” att bilen började gå tungt men hoppades att det bara var inbillning. När så rök och eldslågor började slå upp under motorhuven var ett av hans livs värsta ögonblick verklighet.
Det var bara att stanna och se segern bokstavligt talat gå upp i rök. Totalt tom och med tårar i ögonen var ”Stoffes” rally över.
–När sedan publiken upplyste oss om att de klockat oss fram till katastrofen och vi var snabbast, då ville man bara försvinna.
Besvikelsen var naturligtvis enorm. Ingenting hade lämnats åt slumpen när den nya bilen byggdes. Bland annat hade mycket pengar lagts i motorn just för att den skulle vara absolut pålitlig.
–Allting var överdimensionerat. Grejorna ska tåla upp till 400 hästkrafter och jag skänkte aldrig ens en tanke på att motorn skulle kunna strula.
–Just nu känns det helt enkelt för j-ligt och man undrar om man inte skulle spela golf i stället… Det är inte första gången ”Stoffe” haft oturen grinande rakt i ansiktet.
–Är det inte mystiska dubbelpunkteringar så är det konstiga motorras. Det är precis som om vi inte ska få lov att lyckas.
En tröst i bedrövelsen är i alla fall att ”Stoffe” visat att han både vill och kan vara med och slåss, inte bara om en SM-medalj, utan om SM-guldet.
–Körningen är inga problem, men nu måste vi bara få bilen att hålla ihop. Då ska vi definitivt vara med i medaljstriden till hösten.
Stoffes klass, grupp H4WD, vanns nu av Dick Wicksell, före Dick Larsson och trea slutade Torbjörn Pallin.
För Joachim Grahn, Åhuskärr blev det en lyckad SM-premiär, även om han själv tyckte det kunde gått ännu bättre.
–Målsättningen när vi åkte upp, var en plats bland de fem främsta i klassen, berättar Jocke.
–Den höll och vi slutade också femma, tack vare ett jätte ryck på näst sista sträckan.
Här avancerade Jocke från åttonde till femte plats och lika viktig, till näst bästa Peugeot. Viktigt i Peugeot-Cup där stora prispengar väntar.
–Den känns nästan lika angelägen som SM, menar Jocke. Vann klassen N2, rallyts största, gjorde närkingen Mats Bergeå i den nya Renault Clion. En bil som redan satt skräck i medtävlarna. Segermarginalen till regerande mästaren Patric Carlsson, Peugeot, som slutade tvåa, var ofattbara 1.21.
I den allra minsta klassen, N1 körde Joakim Gustavsson, Kristianstad in på en fjärde plats med Polon. Detta trots att bilen inte gick som den skulle på slutet. Vann gjorde Roger Andersson, även han i en Polo.
Hässleholmaren Fredrik Fransson hade problem med däcken under hela rallyt. Resultatet blev därefter, en blygsam 18:e palts i grupp H klassen. Denna dominerades av Toyota-trion, Stefan ”Pitan” Erixon, Stefan Ågren och Thomas Thunström.
Nästa SM-deltävling körs i Härjedalen första helgen i mars.
