Annons

Var tredje elitsatsande ung talang är övertränad

ÖVERTRÄNING Var tredje ung elitidrottstalang övertränas och riskerar att brännas ut, visar en ny svensk doktorsavhandling. Men den verkligheten känner Kristianstadbygdens ungdomstränare inte igen.
Sport • Publicerad 8 september 2001

För att nå den yppersta eliten måste unga idrottstalanger rikta in sig på minst tio år av stenhård fysisk träning.

Det gäller att vara fokuserad, målmedveten, hård och tålig.

Annons

Prat om trygghet och balans med livet utanför träningslokalen bemöts ofta med en fnysning i elitsammanhang, som tecken på att något vitalt saknas. Tränarkårerna inom konditionsgrenar som simning, kanot, skidor och många andra sporter koncentrerar sig i stället på att bygga upp den perfekta fysiska träningen.

Det är ett misstag, anser psykologdoktoranden Göran Kenttä, som undersökt förekomsten av överträning inom 16 olika sporter på svenska idrottsgymnasier.

Resultaten visar att var tredje ung talang övertränas, och var tionde riskerar att helt brännas ut av träningen.

Men det är en verklighet som Kristianstads ungdomstränare inte känner igen sig i.

– Det låter oerhört mycket, säger Alf Jönsson, vid Hässleholms fotbollsgymnasium och i fyra år tränare för tipselitungdomar.

– Men det handlar ju också om vilken nivå man befinner sig på. Ju högre nivå, desto större risk för överträning, påpekar Jönsson. Men vad är lagom för en ung talang att träna?

Två pass i veckan, ett pass om dagen – eller tio pass i veckan?

Här skiljer sig åsikterna hos de olika tränarna. Ingen tycker lika, men det är som Alf Jönsson säger:

– Egentligen handlar det inte om mängden. Det handlar om känslan för individen.

Och det är den känslan Kenttä lite efterlyser i sin avhandling. Han menar på att återhämtningen, den sociala biten och livet utanför idrotten får stå tillbaka för mycket i satsningen.

Annons

Det senaste året har Kenttä arbetat som assisterande tränare till det svenska VM och OS-laget i kanot. Han erkänner att han genom åren själv tränat sönder ett antal adepter. Men som ett gott exempel tar han simningen, känd för extremt tung träning. Han har undersökt simmare i fyra olika länder i en delstudie.

Situationen där är inte bättre än i övrigt, men på senare år har simmare som Lars Frölander och Therese Alshammar börjat rucka på mönstren med ständigt lång och hård träning.

–Man måste ge den sporten all heder. Normalt rullar många bara på i gamla hjulspår, men inom simningen har man infört mycket mer av cross over-träning och tankar kring återhämtning.

–Men samtidigt är de ju så att elva-tolvåringar i dag tränar lika mycket som femfaldige OS-guldmedaljören Mark Spitz gjorde 1972.

Nisse Hjertstrand, tränare för KSLS-simmare i Kristianstad, håller med om att simträningen förändrats, och att risken för överträning därigenom minskat:

– Det var större risk för överträning förr. Då var kunskapen mindre, och träningen mer inriktad på långa pass, där man malde längde efter längd. I dag tränar vi med mer kvalitet. Alla ungdomstränare Kristianstadsbladet pratat med har samma lösning när det gäller ungdomar och risken för överträning:

Att som ledare vara flexibel, uppmärksam och känslig för individen.

Finns det någon i gänget som inte riktigt klarar att hänga med i samma takt som de andra, oavsett om det har psykiska eller fysiska skäl så ska han eller hon få avstå från en del träning.

– Det är alltid motivationen som styr. Den som inte vill går inte heller att tvinga, säger Nisse Hjertstrand.

nMen de som vill för mycket då? Det finns ju många ungdomar som i dag blir övertränade av egen kraft – för att de helt enkelt vill för mycket.

Annons

– Ja, ibland måste man snarast fungera som bromskloss. Men också här gäller det att vara uppmärksam, och att ha en dialog med sina adepter, instämmer Alf Jönsson. – Man måste vara observant. Börjar någon se lite sliten ut måste han eller hon få vila, säger orienteringstränaren Gert Nyberg, Knislinge.

Göran Kenttä har tre grundråd, som han anser bör införas i svensk tränarutbildning: En större balans mellan psyke och fysik, mer individuellt anpassad träning – även i lagsporter, och större möjligheter för idrottarna att påverka den egna träningen.

– Visst, precis så skulle man vilja att träningarna såg ut. Men problemet är ju att man inte har hur mycket plats som helst. Eftersom man bara har ett visst antal banor att träna på får större delen av träningen ske tillsammans, och sen får man försöka individanpassa så gott det går, säger Nisse Hjertstrand. Risken när någon tränar för mycket är naturligtvis att han eller hon ska få nog och lägga av.

Antingen blir det för jobbigt rent fysiskt att kroppen inte orkar, och förbättringarna uteblir, eller också ledsnar individen helt enkelt på idrotten.

– Vi riskerar att tappa spelare av en hög kaliber som kanske skulle blivit extremt bra, för att de inte orkar med de fysiska kraven. Men det är frågan om det g-å-r att skapa en optimal miljö, funderar Alf Jönsson.

nMen har Sverige och Kristianstad verkligen råd att tappa sina talanger för att de blir övertränade och ledsnar?

– Nej det har vi inte. Så gott om folk har idrotten definitivt inte, säger Nisse Hjertstrand.

Av Cecilia Svensson och TT
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons