VM-silver för Daniel Biveson
Bara schweizaren Gilles Jaquet rådde på Lidingökillen i snöyran i Madonna di Campiglio.
–När jag föll i andra åket mot Jaquet var jag besviken. Det kändes som om jag förlorade guldet. Nu är jag grymt nöjd
–Jag vann ju silvret. Och det här är helt klart min största framgång hittills, konstaterade Daniel Biveson och log med hela ansiktet.
Under svåra yttre förhållanden med dålig sikt och lös snö åkte han säkert hela dagen. I åtta av sina nio åk var den 24-årige Lidingöåkaren säkerheten själv. Den enda missen kom i det andra och helt avgörande finalåket mot Gilles Jaquet. Den första matchen mellan de två slutade med dött lopp. Inte så mycket som en enda hundradels sekund skilde efter 22 körda portar.
–Bestämde mig för att göra mitt eget race i det avgörande åket. Såg att han var aningen före mig vid ingången till sista branten, men visste också att han gjort små missar på slutet förut. Så jag tog upp höjd för att ta honom med fart på målrakan – då föll jag.
Vägen fram till final gick via sjätte bästa kvaltid. I den första omgången slog Biveson ut Mark Fawcett, USA, med en tiondel efter att ha haft ledningen i halvtid med 51 hundradelar.
Det betydde match mot guldvinnaren i storslalom, Kanadas Jasey Jay Anderson. Tuffare uppgift går inte att tänka sig.
Kanadensaren har vunnit fyra av de fem senaste tävlingarna och imponerade stort i sina första åk.
–Visste att det skulle bli svårt. Och det blev mina hårdaste, men också bästa åk, tyckte dagens silverman, som förlorade det första åket med tre hundradelar bara för att slå tillbaka och vinna med fem hundradelar totalt i den andra matchen.
Semifinalen mot Österrikes Lukas Gruener blev en enkel match sedan Gruener vurpat i det första åket.
Daniel Biveson började som alpin skidåkare, men provade för första gången att köra bräda för sju år sedan. 1996 bytte han fortskaffningsmedel för gott och redan i slutet av samma säsong provade han på några världscuptävlingar i snowboard. Genombrottet kom direkt efter OS i Nagano 1998. Då blev han först fyra i Avoriaz storslalom och strax efteråt tog Daniel en ny fjärdeplats i Tandådalens parallellstorslalom.
