Johanna Nylander: Psykiatrin behövs i kampen mot hemlösheten
I Sverige finns det tusentals människor som lever utan en fast bostad. Hemlöshet är ytterst en konsekvens av ett misslyckat samhälle, där de sociala stödstrukturerna inte räcker till utan att människor förlorar bostad och i värsta fall hamnar i en ond spiral av fattigdom som är svår att ta sig ur på egen hand.
Det är lätt att säga att det som behövs är att bygga fler bostäder och subventionera fler lägenheter. Men bostadsbristen i många av landets städer underlättar inte. Hyresreglering som premierar långa kötider, hårda stadsplaner som försvårar nybyggen och dyra bostadsprojekt som vänder till sig helt andra målgrupper hjälper heller inte till.
Lågkonjunkturer, som den världen står inför, slår ut allt fler människor från det sociala skyddsnätet. Inflationen gör det dyrare att bo, arbetslösheten ökar och risken för hemlöshet blir högre. De offentliga resurserna för sociala insatser minskar, och med bara några få politiska felprioriteringar kan det bli en dubbelsmäll för dem som är allra mest utsatta; fler behöver hjälp men färre får det.
Att inte ha någonstans att bo är ett växande problem på fler ställen. För någon vecka sedan var jag i San Francisco, och där är hemlösheten överväldigande för alla som besöker staden. Det är en av världens dyraste städer att bo i, och den har blivit kärnan i en region befolkad till stor del av rika och välutbildade människor. Men utanför hippa nudelkrogar mitt i staden bor människor utan tänder på gatan. Missbruk, ångest och våld har blivit en lika stor del av stadsbilden som kitschiga spårvagnar, färgglada hus längs med guppiga gator och brölande sjölejon i hamnen. Även om det görs uppsökande verksamhet och punktinsatser mot de människor som inte har något hem, har man inte lyckats vända problemen.
”Utanför hippa nudelkrogar mitt i staden bor människor utan tänder på gatan.”
Gemensamt för en stor del av hemlösheten världen över är att den inte allt för sällan beror på en kombination av fattigdom, missbruk och psykisk ohälsa. Ofta är det ena orsakat av det andra. I Skåne är psykiatrin kanske den mest överbelastade vårdformen och det kan vara en kamp att få vård, och ta lång tid innan man hittar rätt. Samtidigt larmar stadsmissionerna runt om i Sverige om att allt fler som söker hjälp gör det på grund av ekonomisk fattigdom och mindre marginaler, utan att ha hamnat i den misär som annars kopplas till ett liv på gatan.
Förebyggande insatser mot hemlöshet kostar pengar, men att inte göra någonting är dyrare. Att arbeta uppsökande och se bostad som ett första steg in till ett normalare liv i stället för en belöning för gott uppförande är ett steg framåt. Men samhället behöver ta ett helhetsgrepp för att bli bättre på att hantera människor som kraschar. Psykiatrin måste stå rustad för nya kriser och vara en del i ett bredare skyddsnät för att ta emot dem som faller.
Johanna Nylander är fristående krönikör på ledarsidan.
