Johanna Nylander: Bli inte så förbaskat kränkt
Som liberal kan man rygga tillbaka av att höra begreppet ”woke” och hur det används från höger till vänster. Få skulle använda epitetet om sig själva, samtidigt som den högljudda anti-sidan ofta är minst lika inskränkt som det de själva anklagar förespråkarna för.
Woke beskriver någon som är så upplyst att den vill ta hänsyn till precis allt. Det går inte. Konflikten mellan det fria ordet och moral har synliggjorts den senaste tiden. Flera bokförlag har velat uppdatera verk av döda författare med ett snällare språk. Andra levande författare ser sina verk bojkottade på grund av åsikter i helt andra frågor. Det är viktigt att kunna skilja på verk och person. Det är också ett val som måste få vara okej att göra som kulturkonsument. Men en representant som beter sig olämpligt sänker snabbt förtroendet för det som representeras. Det handlar inte bara om att ha rätt, utan också om vilket förtroende man uppbär. Det märks inte minst på influencer-ekonomin, när kändisar blir till produktvarumärken och till och med döden är något som säljs i sociala medier.
För företag borde det räcka med att göra sin grej bra. Med en tillräckligt bra vara, borde man inte att behöva hålla på att godhetsmärka saker med en massa fluff. Men det är klart att det kan vara lockande att sälja på sina kunder att de är klimathjältar, världsförbättrare eller på annat sätt stödjer en behjärtansvärd aktivitet – istället för att lita på att produkten i sig är tillräckligt bra för att den ska sälja.
”Med en tillräckligt bra vara, borde man inte att behöva hålla på att godhetsmärka saker med en massa fluff.”
Samtidigt måste många sluta bli så kränkt när saker och ting inte utmålas efter ens egen världsbild. TV och film som exempelvis sätter kvinnor i oväntade roller eller skildrar homosexuella relationer löper större risk att få dåliga betyg för att en liten grupp arga, oftast män, inte håller med. Något som i sin tur kan leda till färre visningar om man inte känner till orsaken.
Den irrationella kritiken mot all media som visar någon sorts mångfald gör också att den kritik som skulle vara rättfärdig – som när hudfärg, kön eller sexuell läggning blir det enda som räknas – lätt försvinner i bruset. När fiktionen inte får vara fantasier som vem som helst kan skapa eller förkovra sig i, utan alltid måste baseras på verkliga orättvisor. Att kunna fantisera, att leva sig in i någon annans vardag, i en annan roll, ja, det är en egenskap fler snarare borde öva upp, för det är så empati växer och broar kan byggas.
För på andra sidan finns dem som går ännu längre och över gränsen mot extremism. De har några gemensamma nämnare. Oavsett om det handlar om jihadism, nazism eller putinism finns hatet mot kvinnor, bögar och judar högst närvarande. Det är antitesen till allting woke, för det är också motståndet mot alla de fria liberala värderingar som det öppna demokratiska samhället bygger på.
Johanna Nylander är fristående krönikör på ledarsidan.
