Dagens samhälle är i hög grad jämlikt eftersom båda könen svarar under samma lagstiftning, regler och de professionella skillnaderna är idag utraderade eftersom kvinnor kan ha precis samma yrken som män. Jessica Meir blev för övrigt den andra svensken i rymden, sett till svenska rymdfarare har vi därför i intergalaktiska sammanhang nått jämlikhet tillika jämställdhet (eftersom både rättvisa kring ”möjligheter” och ”utfall” är lika). På engelska är dessa begrepp lättare att särskilja, EQUALITY OF OPPORTUNITY, jämlikhet, den frihetliga tanken om att rättvisa uppstår om två personer får samma möjlighet att tävla på lika villkor, studera eller svara inför samma lagbok. EQUALITY OF OUTCOME, den socialistiska tanken om jämställdhet där det är orättvist om någon springer lite snabbare eller erhåller mer lön menar vi många gånger är ett felupplevt tillstånd av rättvisa, eftersom det oftast är mer rättvist att tillåta olika resultat; om alla löpare får medalj så varför ska man då anstränga sig för att vinna?

Det är lätt att säga att vi vill ha ”lika lön för lika arbete”, en jämställd tanke; men är det verkligen rättvisa? Om man själv kommer i tid, jobbar hårt, kanske gått kvällskurser och har mer kompetens borde man i en jämlik värld kunna ha ett bra förhandlingsläge för en högre lön utifrån ett jämlikt perspektiv. Alla har ju just möjligheten att komma i tid, jobba hårt eller gå kvällskurser. Därför ska man fråga sig om det verkligen är rättvist att någon som kommer sent, inte lyfter ett finger, kanske helt saknar servicekänsla ska ha samma lön som någon som jobbar hårt bara för att man har samma yrkestitel? En person som fastnat i socialistisk jämställdhet kommer nämligen anse det orättvist om X tjänar mer än Y, trots att X jobbar mycket hårdare. Lång anställningstid är ju också ett vanligt argument för ökade löner, men hur rättvist är det om man i samma takt struntar i kärnuppgiften?

Här måste vi alltså hålla isär begreppen jämställdhet och jämlikhet; när L blandar ihop begreppen och börjar prata jämställdhet fast dom sannolikt pratar om jämlikhet tyckte vi det borde uppmärksammas. Man är helt enkelt inte ideologiskt förankrad utan skriver något som man tycker låter bra men är direkt felaktigt.

Sedan söker sig män i större utsträckning till det privata näringslivet och kvinnor i högre grad till vård och omsorg i kommunal och statlig regi. Vi Sverigedemokrater vill naturligtvis att löner i offentlig sektor ska vara högre både inom vård och omsorg men också för lärare och rektorer, men det måste ske genom minskade kostnader istället för ökade skatter.

När det gäller föräldraledighet och vård av sjukt barn är det egentligen marknadskrafter som spelar in, den som tjänar minst stannar hemma eftersom dennes pris för ledighet är lägre än den som tjänar mer; när män och kvinnor söker sig till olika yrken får det genomslag även här. DET BEROR ALLTSÅ INTE PÅ GENUS, utan snarare en rationell tanke om att FAMILJER VILL MAXIMERA SIN SAMLADE LÖN; eftersom männen är hemma i familjer där kvinnan tjänar mer. Med det sagt tåls det att påpeka vikten av båda föräldrar tar ansvar för sjuka barn, eftersom mycket VAB påverkar pensionen negativt.

Istället för att se kvinnor som offer, vill vi prägla styrka och framtidstro att kvinna så väl som man kan bli vad man önskar, the sky is the limit. Därför tror vi det är destruktivt att lura i kvinnor att de inte har samma möjligheter som män, lyft istället fram rymdfararen Jessica Meir som varit galjonsfigurer att man kan lyckas med det man tror på.

Vi Sverigedemokrater tror på jämlikhet mellan könen, där den ömsesidiga respekten för varandra råder.

Fia Rosenstråle (SD)

Annelie Fälth Simonsson (SD)