När skrifter i hög grad är synonymt med båda yrkeskategorier är det därför lite tragiskt att se en tidigare kyrkoherde så väl som tidigare ledamot av Sveriges riksdag förvrida mina ord för att sen påstå och utgå från något jag inte skrivit, en ohederlig taktik som brukar kallas ”halmdocka”.

Jag hade faktiskt förväntat mig lite mer hederlighet från Lars-Ivar Ericson (C) i Tyringe, även om vi kan ha olika uppfattningar i sakfrågan.

Tyvärr finns det idag många som inte längre tolererar att det i de demokratiska så väl som sakrala rummen finns och ska finnas mångfald i åsikter, är så inte fallet är det knappast troligt att man har demokrati. Det finns nämligen lika många sätt att tro på Gud som det finns människor, där just alla ska känna sig lika välkomna i Svenska kyrkan.

Om Ericson spetsar monokeln och läser igenom det jag skrev igen så skriver jag inget om en ”elitkyrka”, tvärtom en kyrka som vågar tro på Gud; det borde väl vara en naturlig tanke i en religiös församling?

Det finns inte en stavelse i min text om att exkludera människor från vare sig kyrka eller rösträtt, utan det står klart och tydligt att den som inte tror på Gud och helt avfärdar Jesu liv inte ”BÖR rösta”.

Det förvränger eller spetsar den tidigare kyrkoherden om till att de inte ”SKA FÅ” rösta, vilket alltså är ren lögn eftersom någon annan än individen då ska fatta beslutet, där Ericson senare utvecklar det till att jag ska utgöra denna jury för att avgöra vem som ska få rösta eller inte; ska man skratta eller gråta åt sådan ohederlig argumentation?

Att vanliga människor ibland tummar på sanningen, kanske till och med förtalar eller baktalar en annan individ är något man normalt sett får syndernas förlåtelse när man går till kyrkan. Men när så sker av någon som faktiskt är prästvigd, istället för att på ett hederligt sätt bemöta mig i sakfrågan (det vill säga. lämpligheten att rösta om man kallar sig ateist); borde den tidigare kyrkoherden ta sig i kragen och (återigen) fundera över vad han faktiskt skriver.

Man behöver nämligen inte ljuga ihop något den andra motparten inte skrivit, för att sedan dra det förljugna påståendet till sin mest absurda spets; utan vi kan väl argumentera sakligt istället? Du som skriftlärd och jag som kyrkosångare?

Beträffande den ej namngivna sverigedemokrat Ericson för fyra år sedan påstår skrivit ”Vi behöver din röst i kyrkovalet oavsett vad du tycker om Svenska kyrkan” är det för det första svårt att fästa tilltro då Ericsons inledande argument i repliken är en uppenbar lögn; men om vi leker med tanken att kyrkoherden i det andra påståendet talar sanning och verkligen för fyra år sedan läste dessa rader är det tydligt att han kastar sten i glashus.

Till synes är det väl just den sverigedemokratens inställning som numera blivit Ericsons (och Centerns) linje?

Vad skiljer det resonemanget från Ericsons egna uppmaningar om vikten att människor som inte tror på Gud röstar i kyrkovalet? Eller som kompisen Hamilton (L) från riksdagstiden som Ericson stödjer trots att han inte verkar tro på Gud men nu gått med för att hålla oss borta?

Ericsons linje är ju på orden närmast exakta med SD-inlägget för fyra år sedan eftersom ni båda uppmanar människor att rösta oavsett om de tror på Jesus eller Gud (det vill säga: Det som i hög grad får definieras som kyrkan)?

När jag dessutom skrivit i klartext att vi inte efterfrågar röster i kyrkovalet från de som helt avfärdar kyrkan, utan eftersöker mandat från människor med någon form av gudstro; visar även detta argument (där jag alltså replikerat raka motsatsen) om Ericsons behov av att kanske överväga att erhålla syndernas förlåtelse i och med att det åttonde budet är ”du skall inte vittna falskt mot din nästa”.

För det sista så har jag aldrig antagit rollen som ”trosexaminator”, den rollen borde väl ligga på Jesus eftersom det är tron på honom som frälsare som gör ”oss” till kristna.

När kyrkoherden därför hyllar någon som tycks ta avstånd från Jesus men ska rösta i kyrkovalet, istället för exempelvis några som ställer sig bakom trosbekännelsen; bör man som kristen fråga vad kyrkoherden representerar? Det tycks inte vara kristendomen utan något annat.

Vi vill som sagt få kristna människor att våga tro, det är inte detsamma som att någon ska döma vem som tror på Gud och inte – utan det måste man (som jag skrev) göra själv.

Ian Fernheden – Kyrkosångare och 1:a namn för Sverigedemokraterna i Kristianstad pastorat