Ronja Bjerg: ”Hjärtslag eller hjärnsläpp”

Familjen måste samlas runt träbordet i köket och sedan sticker de en bomullspinne i halsen på var och en. Resultaten, som bestämmer vårt öde, kommer redan efter sju minuter. Jag brukar inte vara orolig inför kontrollerna eftersom de skett varje dag det senaste halvåret men när männen ska läsa upp resultaten blir jag nervös.

- Du där, säger mannen med det lockiga håret och pekar på mig, du måste följa med oss för vidare undersökning.

Jag blir så chockad att jag inte förstår innebörden av det de sagt men när chocken lagt sig börjar jag gråta. Hur kan det här hända mig som är så frisk? Jag har inte haft några symptom. Rummet börjar snurra och jag hinner precis sträcka mig efter ett glas vatten innan allting blir svart.

Nästa gång jag vaknar bärs jag ut ur huset av männen. Min familj syns inte till och de har troligen blivit placerade i ett annat rum för att inte utsättas för onödig smitta. Jag vet att det är för familjens bästa men jag känner ändå en klump i magen när jag inte får ta farväl av dem.

Männen lägger mig på en bår och rullar in mig i en stor, vit transportbil. Där inne finns det redan fem andra och alla ser ut att vara i mycket sämre skick än mig. När bilen startar bestämmer jag mig för att försöka sova för att inte tvingas se alla familjer som möts samma öde som min egen familj: Att lämna bort en av sina mest älskade för att troligtvis aldrig få se dem igen.

Vår slutdestination är det stora sjukhuset som ligger en bit utanför stan. Där rullas vi ut ur bilen och in i en lång korridor med dörrar på båda sidorna. Vid slutet av korridoren stannar vi, jag kollar runt och nu ser jag att det är totalt åtta andra förutom mig, men ingen av dem är i min ålder. Framför oss finns en dörr ut till en stor och grönskande trädgård. Det finns två personer som jag speciellt lägger märke till, en gammal kvinna några meter bort och en femårig flicka på båren bredvid mig. Jag bestämmer mig för att prata med dem senare. Vi får lov att sätta oss upp och en medelålders kvinna kommer ut från ett rum. Även hon bär en vit skyddsdräkt.

- Som ni vet har ni blivit förda hit eftersom ni har blivit infekterade av den samhällsfarliga smittan.

Vi nickar instämmande. Nu när jag tänker efter är det faktiskt det enda jag vet. Allt började som sagt för ett halvår sedan. Regeringen gick ut i media med informationen om att det pågick en stor smittspridning och att de skulle börja utföra dagliga kontroller för att samla in alla smittade. Annat har vi inte fått reda på. Vi vet inte ens symptomen för smittan.

- Denna smitta kan utveckla sig på två olika sätt, fortsätter kvinnan, antingen kommer ni märka hur ert tal långsamt försvinner. Sakta, sakta minskas ert ordförråd. Till sist får ni hjärnsläpp varje gång ni försöker prata och i slutskedet kommer ni inte kunna få fram ett enda ord eftersom hjärnsläppet tar över. Andra symptom som ni, i detta fall, kan utsättas för är kräkningar, ont i halsen och extrem huvudvärk. Dessa kommer finnas kvar under hela livet.

Jag kollar runt på de andra patienterna och ser att de är lika chockade som mig, det här hade vi ingen aning om. Vi hinner dock inte säga något innan kvinnan fortsätter:

- Det andra sättet som smittan kan utveckla sig är mindre allvarligt. I början märks det knappt men ni kommer känna hur hjärtat börjar slå kraftigare. Detta gör att ni kommer känna ett stort energiflöde genom hela kroppen och utveckla speciella krafter. Det kan till exempel vara att er syn förbättras, ni kan springa snabbare än en leopard, få bättre luktsinne än en hund eller få väldigt bra hörsel. Varje gång ni använder kraften kommer ni känna kraftiga hjärtslag.

Jag blir tvungen att lägga mig ner och samla tankarna. Jag förstår efter en kort stund vad detta innebär, såklart vill regeringen inte behålla alla dem som drabbas av hjärnsläpp. De pratar alltid om att vårt samhälle endast ska bestå av de starkaste individerna. Hjärnsläppet kommer säkert också påverka andra delar av hjärnan och regeringen kommer inte bryr sig om att hjälpa dem. Frågan är bara vad de kommer göra med dem.

- Res er upp, säger kvinnan och avbryter mina tankar, nu ska vi testa er och se vilken variant ni har blivit smittade av. Det kommer ske på samma sätt som de dagliga kontrollerna men med mer avancerad utrustning.

En man kommer fram till mig, sticker en bomullspinne i halsen som han sedan ger till kvinnan. När alla är färdigtestade läser kvinnan upp sju namn, alla förutom mitt, och säger åt dem att följa med männen ut i trädgården. De reser sig tvekande men gör som de blev tillsagda. Kvinnan ber mig att resa mig och följa med henne. När vi kommer in på hennes kontor sträcker hon fram ett papper.

- Läs detta, säger hon bryskt.

Jag börjar läsa och för tredje gången denna dag utsätts jag för en enorm chock. På pappret står det nämligen att det är regeringen som själva släppt ut detta virus i samhället för att rensa ut de svagaste och göra det starka ännu starkare. Metoden kallas Hjärtslag eller Hjärnsläpp. De starkaste kommer få leva vidare som vanligt men med sina krafter som en bonus, medan de svaga kommer att rensas ut. Sekunden efter att jag läst detta hör jag skott utifrån trädgården och inser att jag aldrig kommer få se den gamla kvinnan igen, eller den lilla flickan.

Av: Ronja Bjerg