Drömmar om Konsum räddar inte socialdemokratin
Magdalena Andersson har en god chans att bli historisk som Sveriges första kvinnliga statsminister när riksdagen inom kort ska rösta om att godkänna henne som efterträdare till Stefan Löfven.
Varje gång ett parti får en ny partiledare är det intressant att analysera vad det kommer innebära för partiets politik. Inte mycket är känt om vad Magdalena Andersson vill göra med sitt ledarskap ännu, men det har tydligt framkommit i uttalanden inifrån partiet att det finns starka krafter för att gå tydligare åt vänster.
”Även LO-medlemmar och gamla S-väljare utnyttjar och får fördelar av den moderna utvecklingen med valfrihet, billig elektronik och nya digitala tjänster.”
Socialdemokraterna ska gå tillbaka till sina rötter och därmed få tillbaka väljare, framför allt fackligt anslutna arbetare i glesbygd som i hög grad har valt att rösta på Sverigedemokraterna. Svenska Dagbladet publicerade häromdagen en utmärkt analys, som bygger på intervjuer av personer i den arbetsgrupp inom S som kallar sig för Reformisterna – de som vill att S ska gå mot vänster och bort från identitetspolitiska frågor.
Det finns flera andra liknande analyser om att S glidit för långt från sina rötter. Partiet har ”blivit för ekonomiskt höger och för moraliskt vänster” som artikelförfattarna i SvD, Maggie Strömberg och Torbjörn Nilsson, elegant formulerade saken. De som företräder denna linje menar att gamla S-väljare vill ha högre skatter, högre bidrag och mindre genussnack.
Reformisterna utmålar sig gärna som den gamla sortens socialdemokrater, men även utanför deras led finns en rad färgstarka karaktärer som är inne på samma spår. Exempelvis den kontroversielle tidigare riksdagsmannen Jan-Emanuel Johansson, som både varit med i en dokusåpa och drivit välfärdsföretag men i dag försöker profilera sig som gammal hederlig socialdemokrat. Vad han och andra med honom vill rent sakpolitiskt är rätt oklart, förutom att de är emot invandring.
Denna grupp vädrar morgonluft under Magdalena Anderssons ledarskap. Den anser att det är dags för en nygammal sorts socialdemokrati och vill gå framåt genom att gå tillbaka till S så som partiet såg ut för 30, 40 år sedan. Den vill ha tillbaka fastighetsskatt och arvsskatt och gå ifrån det finanspolitiska ramverket. Med detta ska också de fornstora opinionssiffrorna på över 40 procent återvända, är tanken.
Det finns ett problem med den här beskrivningen och förhoppningen. Svenskarna har förändrats sen 1970- och 80-talen. Även om politiken försöker återskapa något som varit är det inte säkert att opinionssiffrorna någonsin blir desamma igen. Det må vara att många svarar att de tycker globalisering och liberaliseringar har gått för långt, men även LO-medlemmar och gamla S-väljare utnyttjar och får fördelar av den moderna utvecklingen med valfrihet, billig elektronik och nya digitala tjänster.
Frågan är om Socialdemokraterna vill fortsätta låtsas som om Sverige kan backa bandet. Det är lätt att drömma tillbaka till tiden med Konsum, skyhöga marginalskatter och obefintlig arbetskraftsinvandring, och samtidigt inte låtsas om de nackdelar det samhället hade. Det återstår att se om Magdalena Andersson ansluter sig till det luftslottet, eller om hon förmår formulera en mer modern vision för socialdemokratin och Sverige.
Hanna Marie Björklund är ledarskribent
