Sofia Nerbrand: Sofia Nerbrand: Socialdemokraternas kontrollbehov är skrämmande

Retoriken och politiken är illröd på Socialdemokraternas kongress. Det är ett eko från 70-talets blinda tilltro till centralstyrning. Om partiet fick styra helt själva skulle den valfrihet och mångfald som svenskarna vant sig vid efter friskolereformen och införandet av vårdval försvinna. Därom råder det ingen tvekan när man lyssnar på alltifrån Lena Hallengren ner till ombud från Skåne, Dalarna, Västernorrland och Stockholm.

På torsdagen antog partiet ett program som går ut på att välfärden ”ska regleras av det offentliga och vara under demokratisk kontroll och insyn. De marknadsexperiment som genomförts i välfärden har gjort det svårare för politiken att styra. Socialdemokraterna vill ha en ny styrning, utan vinstintressen.”

Vidare menar de att ”tvånget för regioner att tillämpa lagen om valfrihetssystem (LOV) bör därför avskaffas och kommuner bör ha möjlighet säga nej till etablering av friskolor”.

Detta betyder i praktiken färre privata alternativ i skolan, omsorgen och vården, vilket skulle ge ett smalare utbud. Framför allt kvinnor skulle få färre arbetsgivare att välja mellan och därmed få lägre löner och sämre villkor. Och ta farväl av möjligheten att starta en egen barnmorskemottagning eller förskola och få all den utvecklingsmöjlighet och frihet som det innebär. Till gagn för blivande mammor och barn.

Det är som om socialdemokrater inte begriper vad dynamik och konkurrens innebär. I själva verket är det just marknadsekonomi som gett oss vårt historiskt höga välstånd – inte välfärdsstaten allena.

S missar också att det spelar roll hur man använder resurser. Vårdpersonal kan inte ge lika mycket och bra sjukvård om de tyngs av byråkrati, för detaljerad politisk styrning ovanifrån och hopplöst omoderna journal- och IT-system. Så det räcker inte att bara pumpa in fler skattekronor i välfärdsapparaten och utbilda fler sjuksköterskor, läkare och lärare, vilket är Socialdemokraternas recept.

Socialdemokraterna blandar även ihop likvärdig vård med likadan sjukvård. Det är varken önskvärt eller möjligt att alla gör på samma sätt överallt. Det är genom att anpassa sig till lokala förutsättningar och att pröva nya metoder som man uppnår bättre resultat.

Den nya partiledaren Magdalena Andersson vill ha vinststopp och betydligt mer statlig styrning och kontroll av hela välfärdssektorn. Det gjorde hon helt klart när hon lade ut texten i SVT:s Agenda i februari. Och som sin första prioritering som nyvald ordförande slog hon på torsdagseftermiddagen fast: ”Jag vill att vi tar tillbaka demokratiska kontrollen över skolan, sjukvården och äldreomsorgen.”

Januariavtalet höll tillbaka regeringen Löfvens värsta angrepp på valfriheten, men nu breder kommandotänket oförblommerat ut sig i socialdemokratin. Det är därför en försyn att många regioner och kommuner leds av mer liberala partier. Låt oss också hoppas att mer frihetliga krafter får väljarnas mandat efter nästa års val.

En planekonomisk styrning av offentliga monopol – vilket är vad S argumenterar för – vore en veritabel katastrof för verksamheten och en mycket dyr historia för skattebetalarna. Inbilla er inget annat.

Sofia Nerbrand är politisk redaktör