Christer Nylander: Idrottsfunktionärerna borde få medalj
Gärdscupen är en fotbollsturnering som i decennier lockat de allra yngsta spelarna. Många var säkert oroliga för att entusiasterna som håller igång cupen inte skulle orka med omstarten efter pandemin. Men så blev det inte. Förra helgen fylldes Wendesvallen i Åsum med unga fotbollsspelare, samt deras föräldrar, syskon och släkt.
Det gick inte så bra för laget jag var där för att heja på, men vad gör det? Solen sken. Gräset var grönt. Grillkolens glöd luktade sommar. Korven var god. Människor var på gott humör. Det blev inga kravaller som under Stockholmsderbyt nyligen.
Jag ägnade lite tid åt att betrakta ledarna i de olika lagen. Femåriga tjejer och killar fick råd av tränarna om åt vilket håll de borde springa och vänliga uppmaningar att kolla på spelet istället för på fåglar och flygplan. De fick tips att se efter vart bollen tar vägen istället för att plocka blommor. De fick uppskattande ord när de behövdes som mest. Som när någon trillat och slagit ett knä, eller fått en boll i magen, eller helt enkelt bara blev ledsna för att fotboll är tråkigt.
När jag gick över Lilla Torg i Kristianstad senare samma dag arrangerade Lions musikskolans dag. Mycket folk och fin musik. Det var hopptorn på torget och fullt av aktiviteter för barn.
Denna helg har jag sprungit Stockholm Marathon. Det är tolfte gången jag springer, mina tider är inte mycket att imponeras av men organisationen är fantastisk. Runt banan finns många entusiastiska människor som ställer upp för att vi löpare ska kunna fylla på med välbehövlig vätska, en banan efter tre mil och lite extra energi inför de sista jobbiga kilometerna.
”Jag tycker vi är snåla med att uppmärksamma alla de som lägger stor del av sin fritid och sitt engagemang på att se till så att det svenska föreningslivet hålls igång.”
Jag tycker vi är snåla med att uppmärksamma alla de som lägger stor del av sin fritid och sitt engagemang på att se till så att det svenska föreningslivet hålls igång.
Den gång det blir fel blir det uppmärksamhet, prat och rubriker. Men få märker alla de timmar som läggs ner på skjutsning, bokföring, protokollskrivande, gräsklippning, bullbak och lotteriförsäljning, eller de timmar som ägnas åt att vara publik vid uppvisningar och matcher.
Det finns fusk. Det finns kriminella personer och gäng som försöker utnyttja de ideella föreningarna för att sko sig själva. Mot dem ska vi andra vara hårda och tydliga. Det ska inte tolereras. Men vi måste också se alla de som ägnar sin tid åt föreningslivet och som gör allt för att det ska bli rätt och riktigt.
Det är faktiskt de många som gör rätt, som drabbas hårdast när de få gör fel. Det är deras insatser som försnillas bort till fel händer när de skulle gå till barnens aktiviteter. Dessutom riskerar de en dubbelsmäll när kommun, region och stat drar ner på stöd med motiveringen att det finns några som gör fel, fuskar eller luras.
Den rimliga tumregeln är att fusk är fusk och ska behandlas som fusk. Kriminalitet är kriminalitet och ska behandlas som kriminalitet. Men lika viktigt är att ideellt arbete i föreningslivet är ideellt arbete och ska behandlas som det och uppskattas för det.
Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan. Han är ordförande för tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet och var tidigare riksdagsledamot för Liberalerna.
