Christer Nylander: Skriv inte till andra att de är ett klägg
Nyligen blev jag definierad som en del av ett klägg. Det var en bekant som tyckte detta var ett lämpligt ord att använda om en grupp människor som har ”fel” politisk åsikt på ett område.
Det är såklart inte första gången som jag kallas elaka saker på sociala medier, men detta var från en person som jag alltid betraktat som klok och vältalig. Han är som skribent noga med språket, ords valörer och sitt sätt att uttrycka sig. Han har levt hela livet på att formulera sig stringent och välavvägt. Det är nog därför jag reagerade mer än vanligt.
När jag slog upp ordet visade det sig att det har lite olika användningsområden. Klägg är enligt Svenska akademiens ordlista en obehaglig kletig massa, men en googling bort finner man att det också används positivt numera. ”Köp hem något klägg från affären” innebär inte att man vill att kylskåpet ska fyllas med en obehaglig kletig massa. Snarare är det något man kan njuta av till eftermiddagskaffet. I en guide för nya studenter på Linköpings universitet får man veta att klägg är något gott till kaffet som säljs på Café Baljan.
Jag anar dock att personen som definierade mig som del av ett klägg, inte syftade på något gott till kaffet.
Det hade varit intressant att veta om samma person skulle ha sagt samma sak om vi hamnade bredvid varandra på bussen. Till en mycket god vän skulle en medlem av den ironiska generationen möjligen kunna säga ”Hej på dig ditt klägg” samtidigt som man kramas. Men de flesta av oss är alldeles för väluppfostrade för att sätta sig bredvid någon ytligt bekant på bussen och säga ”Du är ett klägg”.
”Jag tycker inte synd om mig själv och jag är själv inte utan skuld. Däremot tycker jag synd om samhället.”
Jag ryckte på axlarna och scrollade vidare. Min reaktion blir förmodligen att ytterligare minska närvaron på sociala medier. Det är synd för jag är fortfarande optimist och tror att de möjligheter till information, diskussion och interaktion som nätet skapar kan innebära ett lyft för demokratin. Men då behöver samtalstonen vara vettig.
Politiker och andra personer i ledande ställning måste föregå med gott exempel. Jag förstår att det känns skönt att få den snabba bekräftande återkopplingen som resultat av ett riktigt elakt inlägg mot en motståndare, men den som gör anspråk på att leda landet bör ha högre ambitioner än snabba likes.
Vi användare kan också ställa krav på att ägarna av dessa plattformar har algoritmer som inte premierar grova uttryck, destruktiva känslor, negativa spiraler och uppmaningar till våld.
Jag tycker inte synd om mig själv och jag är själv inte utan skuld. Däremot tycker jag synd om samhället.
Låt oss hoppas att det som sägs i sociala medier åtminstone inte smittar samtalet i andra delar av våra liv. Tänk om en person satt på en bänk utanför biblioteket i Hässleholm eller gick runt på Östra Storgatan i Kristianstad och skrek ”Du är en del av en obehagliga kletig massa!” till en person som passerar förbi och sen fick tummen upp av andra förbipasserande. Så gör vi i sociala medier. Det är konstigt och faktiskt lite löjligt.
Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan. Han är ordförande för Bertil Ohlininstitutet och var tidigare riksdagsledamot för Liberalerna.
