Sofia Nerbrand: Tillbaka till bondeförbundet leder inte till framtiden

När valberedningen på måndagen presenterade sina tre kandidater till att ta över efter Annie Lööf återfann sig en liknande känsla av – profillöshet.

Möjligen är Elisabeth Thand Ringqvist någorlunda känd utanför Centerpartiet. Daniel Bäckström och Muharrem Demirok är det inte. Thand Ringqvist var också den enda som gjorde avtryck på pressträffen.

Är Centerpartiet så vilset efter det dåliga valresultatet att det enkom försöker finna en ordförande som är djupt rotad i den egna folkrörelsen?

Var tog färgstarka namn som Emil Källström, Helena Lindahl, Hanna Wagenius, Ulrika Liljeberg, Emma Wiesner och Martin Ådahl vägen?

Centerpartiet förlorade många väljare i september, och därmed ett stort antal förtroendevalda i kommuner och regioner. Det ger fantomsmärtor och en stark längtan att återfå makten runtom i landet. Men tillbaka till bondeförbundet leder inte till framtiden.

Centerpartiet ”mauderniserades” till att bli ett grönt och liberalt parti under både Maud Olofssons och Annie Lööfs tid. C har under de senaste två decennierna också haft en stark förankring i det borgerliga lägret – fram till att Januariavtalet föll och den nuvarande ledningen valde att förorda en socialdemokratisk statsminister.

Partiet gör klokt i att invänta och noga begrunda slutsatserna i den valanalys som ska presenteras i januari. Hur ska C kunna ge sina ytterst värdefulla politiska bidrag – humanism, en levande landsbygd, optimism och företagsamhet – och inte fastna (på fel sida) i blockpolitiken? Samtidigt som partiet attraherar väljare i både stad och land.

C har nu valt oppositionsrollen men det vore bra om den nya partiledningen, som ska väljas i februari, inte hamnar i total konfrontation med sina forna alliansvänner i den borgerliga regeringen. C har på många områden mycket mer gemensamt med L, M och KD än med S, MP och V.

Partiledarvalet i C är också ett politiskt vägval.