Ännu ett straffrabatts-haveri
Hon var på fest en kväll i april och träffade en kille som hon gillade. De bestämde sig för att ligga och gick in i ett rum; det är ju sådant som händer 2019 i ett fritt, jämställt samhälle där unga tjejer har all rätt att njuta och ha roligt.
Men vad hon inte gick med på var att två andra killar snabbt skulle ansluta och att de alla tre skulle tvinga henne till sex, pressa in sina könsorgan i hennes mun och vagina och lämna henne med både fläskläpp, blåmärke och värk i underlivet. Sannolikt även skamkänslor, rädsla och mardrömmar.
I fredags dömde Gävle tingsrätt de tre våldtäktsmännen till skyddstillsyn och tre månaders fängelse. Om de hade varit straffmyndiga hade de dömts till fängelse i mellan två och sex år och åklagaren hade åtminstone yrkat på tre. Men tingsrätten bedömde straffvärdet till blott drygt två år, och då killarna var 18-19 år sänktes straffet ytterligare – till ynka tre månader.
Att läsa domen får ögonen att tåras och blodet att pulsera ilsket.
”Hon vet idag inte vem som gjorde vad. Det var helt mörkt i rummet. En fjärde person kom in och lyste med en ficklampa.”
”Hon sa sluta”. En av dem ”spottade på sitt kön så att det gick lättare att komma in i henne fast hon inte ville. Den till höger stoppade in sitt könsorgan i hennes mun. Hon vet inte om den som höll i henne hade haft sitt könsorgan i henne. Det var händer överallt”.
”Under händelsen ville hon bara att det skulle ta slut. Det gjorde ont och det var rörigt i huvudet. Efteråt hade hon väldigt ont i underlivet men kommer inte ihåg att hon såg några andra skador. Hon fick ett blåmärke på höger höft. Hennes läpp var svullen och blå under ca en vecka och i underlivet hade hon ont i två veckor. Hon har mått väldigt dåligt och på vårterminen gick hon två timmar per vecka i skolan. Hon fick börja med sömnmediciner för att hon inte kunde sova”.
Jag hoppas att makthavarna känner hennes sorg och förtvivlan, att de blir lika förbaskade och ledsna som jag och att det leder till en snar förändring av vårt vrickade rättssystem.
Delvis beror de låga straffen på att tingsrätten valde att sätta straffvärdet lågt, vilket verkligen kan kritiseras. Åklagaren bedömde visserligen inte att killarna skulle dömas för grov våldtäkt, då det inte förekom hänsynslöst våld, men 3 år är ändå över 2, vilket tingsrättens domare och nämndemän beslutade sig för att landa i. Det är faktiskt inte rimligt att en gruppvåldtäkt ligger nära minimum.
Domare och nämndemän kan alltså verkligen ifrågasättas. Men deras handlingsutrymme grundas i sin tur på lagstiftningen, som ger brottslingar under 21 år straffreduktion. Det betyder märkligt nog att en 18-åring kan rösta om våldtäktslagarna men inte anses vuxen nog att ta konsekvenserna om han inte följer dem.
Riksdagen har tydligt aviserat att straffrabatten måste bort och justitieminister Morgan Johansson (S) sa i juni att han har som ambition att lägga fram ett förslag. Moderaternas Johan Forssell kommenterade då: ”Jag förväntar mig att regeringen nu slutar arbeta i snigelfart och lägger fram den här propositionen”.
Det var i juni och nu är det november. Fem månader efter de fina orden. Sju månader efter en ung flickas skräcknatt.
Nu dömdes våldtäktsmännen och hon åtminstone fick ett bevis på att hon inte gjorde något fel den där kvällen, utan att skulden helt och håller var deras. Det blev även bekräftelse på att det i modern tid är helt självklart att en kvinna själv väljer om hon vill ha tillfälligt sex – liksom med vem.
Men ett strängare straff hade än tydligare visat vem som ska ha frihet. När visar regeringen vems sida man står på?
