Slappa straff gjorde att skurkarna kunde mörda i Malmö

Det går inte att få fram de exakta siffrorna, för de kommer från belastningsregistret som är belagt med sekretess, men presstalespersonen berättade för mig att det handlar om de cirka 200 personerna som polisen har identifierat som grovt multikriminella.

Det kan handla om alla möjliga brott, från eget bruk av narkotika, till stölder, våld och grövre narkotikabrott. En person kan ha döms för flera brott vid samma tillfälle; polisen kan ha gripit dem exempelvis med både knark, kontanter och knivar i bilen.

En del sitter frihetsberövade, men flera har suttit sin tid i fängelse och befinner sig nu i frihet. En hel del av brotten är bötesbrott, det vill säga dem kan man ha begått och ändå kunna sitta i en bil mitt i Malmö centrum och spraya gatorna med kulor.

De som är unga får ofta skyddstillsyn. De flesta i gruppen är i övre tonåren, upp till 23-årsåldern, så många får straffrabatt. ”Majoriteten har vi känt igen sen de blev 15 och straffmyndiga”.

Det är lätt att skruva på sig och fråga: varför har de då inte kunnat stoppas? Hur kan domstolar, poliser, socialsekreterare och institutioner ha misslyckats så? Det är ett mysterium hur riktigt unga som uppenbarligen är på väg åt fel håll inte behandlas tuffare – och varför de inte hålls inne längre.

Ibland framförs kritik mot oss som efterfrågar högre straff; det sägs att det inte hjälper. Men ofta handlar det om att tiden inte används effektivt eller att kriminella ungdomar buntas ihop med likasinnade. Om man får sitta och snacka skurkhistorier lär det inte vrida huvudet åt rätt håll, tvärtom. Men det är i så fall inte strafflängdens fel, utan hur straffen utformas.

En kille hade placerats på tio olika anstalter som barn. ”Jag sitter där med 19-åringar som har begått grova rån, grova narkotikabrott, De snackar om sånt framför mig. Jag tänker shit så spännande det där är”.

Nyligen kartlade SVT Nyheter 48 unga som var 15-20 år när de begick grova brott som mord, dråp, grov misshandel och grovt vapenbrott. 30 av dem var kända av socialtjänsten. I några fall hade utredningar avslutats utan insatser, i andra hade alla möjliga åtgärder prövats utan att lyckas.

Men vad är det för insatser? ”Det handlar om olika program där ungdomen till exempel deltar i en samtalsserie ett antal tillfällen eller lämnar drogtester”.

Jaha, vi sätter oss i ringen alltså. Kissar i en mugg. Sen hej då, ut på gatorna igen.

Ungdomsåklagaren kommenterade: ”Som det är nu så händer inte så mycket. Man får gå ett program och så återkommer man och så får man gå ett annat program. Det leder liksom ingenstans”.

Man kan höra frustrationen. Ropet på hjälp.

Apropå våldsamheter i Upplands Väsby kommunpolisen frågan varför ungdomar kan begå upprepade brott utan att låsas in. ”Det krävs jättemycket innan de ska bli anhållna och häktade. Man låser helst inte in personer under 18. Det är därför de kan begå brott efter brott efter brott” (Vi i Väsby 20/6).

Brott efter brott efter brott... Ja, de börjar ofta med smårån, men sen hamnar de i miljöer där man dödar varandra i tjafs om pengar.

Jerzy Sarnecki menar att ”den samlade forskningen” kring höjda straff inte hjälper om man vill minska brottsligheten (SVT 14/5).

Men vad menar han och andra kritiker är alternativet? Ska vi avskaffa straffen helt eller be de gängkriminella betala tillbaka med symboliska monopolpengar eller delta i ”Förlåt mig” på TV? Ska vi släppa dem fria? Ska mördarna få samhällstjänst i hemtjänsten?

Nej, rättssystemet måste vara stabilt. Vi måste göra allt vi kan. Tydliga, höga straff ska kombineras med förebyggande insatser, men också de måste vara bestämda från tidig ålder. Rätt och fel måste trummas in. Varje människa har rätt till sin liv och sin egendom och kränkningar måste bemötas med rejält motstånd.

Slapphetens tid är förbi. Trygghet bör i stället vara i fokus. Det behövs hårdare tag för att forma ett mjukare samhälle.