Carolin Dahlman: Nu rullas röda mattan ut för de ensamkommande – vad kostar det och vem betalar?
Tyvärr är det ganska dyrt att låta fler ensamkommande få vara kvar längre. Totalt beräknas kostnaderna öka med 773 miljoner kronor i år och sedan 1 775 och 529 miljoner för 2019 och 2020.
Totalt hade regeringen räknat med 25,6 miljarder för jämställdhet och etablering av nyanlända, Cirka 15,8 miljarder för migration och 24,4 miljarder för studiestöd under 2018 – så i skenet av dessa gigantiska summor kanske några extra hundra miljoner inte känns så saftigt. Men varje krona räknas. Varje krona kommer från någon annan eller något annat.
Ungefär 2 000 av de som nu berörs har dessutom fått avslag på sin asylansökan. Deras ärenden har alltså prövats av en myndighet som varje dag måste fatta obehagliga beslut. Att Migrationsverkets bedömning nu körs över är märkligt, liksom att många andra får nej och måste lämna landet.
Robert Hannah, riksdagsledamot för Liberalerna, skrev på sin Facebooksida: ”Kristna assyrier som är medborgare i Irak vars folk utsatts för folkmord av ISIS får inte stanna i Sverige. Jag har alltid försvarat besluten med att samma regler gäller för alla - oavsett var man kommer ifrån. Det är skyddsskälen som man bedömer. Men nu kan jag ärligt talat inte säga att det är så längre”. Han menade att lagen är specialskriven för en särskild flyktinggrupp, vilket Hannah menade inte var ”värdigt Sverige” (19/3). Jag kan bara hålla med.
Kring de ensamkommande är dock opinionen som i hypnos och många tycks dock många totalt ha tappat huvudet. Kommentarerna på sociala medier lyder inte sällan ”Detta land har råd” eller ”Så ovärdigt ett land som vårt, rikt på resurser och på godhjärtade hjälpsamma människor”.
Men landet består av individer som borde ha rätt till sina egna resurser; ser de inte det?
Margaret Thatcher intervjuades 1987 apropå att många i Storbritannien hade börjat anse att det var statens uppgift att lösa deras egna problem. Hon undrade: ”Men vem är samhället"? ”There´s no such thing! There are individual men and women and there are families and no government can do anything except through people”.
Vi måste hålla detta i huvudet. Staten har inga egna pengar, utan alla kronorna tas i skatt från oss vare sig vi vill det eller ej. De ska sedan räcka till välfärd och trygghet den dag utifall man blir svag – har de lovat där uppe i alla fall.
Men politiker verkar ibland glömma detta. När Riksrevisionen granskade regeringens migrationspolitiska förslag i höstas fann man att väldigt många saknade beräkningar av konsekvenser. Genomgången av forskning och erfarenhet tydde på att ”utformningen av olika stöd och service till asylsökande kan påverka attraktionskraften hos Sverige i förhållande till andra länder, särskilt avseende ensamkommande barn” (19/11). Fyra propositioner hade haft sådana förslag, men saknade resonemang om möjliga effekter på antalet asylsökande. Så här kan det inte få fortsätta.
Om Centern väljer att stödja förslaget kommer det att gå igenom. Jag frågade C om man hade räknat på saken och blev hänvisad till partiets budgetproposition från i oktober, men det är knappast ett svar på hur man ställer sig till nya kostnader. Nej, pengar tycks ingen vilja prata om. Inte heller om det finns resurser i skolan, socialtjänsten eller sjukvården till alla. Finns det nog med socionomer, lärare och psykologer; den frågan tycks vara tabu att ställa?
Den som anklagat C för att vara nyliberalt måste nog tänka om. Liksom den som gått på Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons prat om ”ordning och reda”.
