Sänk bidragen och ställ högre krav på de nyanlända att skaffa jobb

Ledare Artikeln publicerades
Johansson behöver snabba på.
Foto:Marcus Ericsson/TT
Johansson behöver snabba på.

På ena sidan finns de som arbetar och betalar skatt. På den andra de som lever på bidrag eller svartjobb. Detta är ytterst destruktivt och måste hanteras vaket – bortom drömmeri. Sluta tycka synd om folk eller låtsas som att vi löser arbetslösheten genom att ge redan högutbildade verifiering. Det kommer inte att räcka.

”Nyanlända med låg utbildning utgör en tickande bomb på arbetsmarknaden”, varnade SEB-ekonomen Johan Javéus i måndags (TT 12/9). Också Finanspolitiska rådets ordförande John Hassler har beskrivit de nyanländas långa väg till arbetsmarknaden som en kris (Di 3/6).

Något behöver göras och det är bortom bråttom.

Skillnaden i arbetslöshet mellan inrikes födda med hög utbildning och utlandsfödda med enbart förgymnasial utbildning var redan 2015 drygt 30 procentenheter. ”Och då är alla de nyanlända som kom förra året, där vi vet att många hade låg utbildning, inte ens med i statistiken. Så gapet kommer fortsätta uppåt 2017 och 2018”, enligt Javéus.

Det är svårt att ta in, svårt att greppa att detta inte bara påverkar oss nu, utan för lång tid framöver.

Arbetslöshetsnivån bland inrikes födda är drygt 4 procent, men över 21 procent bland utrikes födda. Enligt Arbetsförmedlingen har gruppen arbetslösa i ”utsatt ställning” vuxit till 255 000 personer. I 130 områden i Sverige är varannan arbetslös. Och snart riskerar motsvarande en miljon människor att befinna sig i utanförskap och bidragsberoende.

Samtidigt klagar företag på att det är svårt att finna lämplig personal. Enligt senaste Småföretagarbarometern var det vad skånska företagare upplevde som det största hindret för tillväxt (12/9). Ja, hur kan det vara möjligt att vår tidning har svårt att hitta tidningsbud eller att det inte finns plåtslagare eller personal till vården om så många går arbetslösa?

Svaren kan ligga i att det inte finns så många jobb med lägre lön och lägre krav i Sverige, men även i att samhället inte ställer nog höga krav på de arbetslösa. Om man kan klara sig på bidrag kommer färre att vara motiverade att ta ett lågavlönat oglamoröst jobb, eller lägga ner tid på att bygga nätverk, utbilda sig eller praktisera. Särskilt om man befinner sig i miljöer där alla andra också är arbetslösa bidragstagare, för då försvinner det grupptryck som annars brukar pressa folk till stordåd.

Vi behöver genast se till att kraven blir tuffare och bidragen mindre generösa. Ingen vinner på att vissa fastnar i utanförskap. Ingen vinner på att inte alla bidrar till det gemensamma.

Det var bra att man stoppade rätten till retroaktiv föräldrapenning i den blocköverskridande överenskommelsen för ett år sedan, men mer behöver göras. En granskning visade att endast drygt en tredjedel av de som varit inskrivna i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag i mer än 18 månader hade deltagit i samhällsorienteringen. I februari framkom att endast 37 procent av SFI-studenterna avslutar sin kurs.

Det borde inte vara ett alternativ om man vill få fortsätt stöd. Det ska ställas krav på att man gör sitt bästa för att bli anställningsbar. Inget annat duger.

Till och med tidigare statsministern Göran Persson menar att regeringen bör begränsa bidragssystemen för nyanlända. ”Allt det som byggts upp av de som bor i landet kan inte från dag ett delas av dem som kommer nya”, sa han till Agenda i SVT (17/4).

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) fortsätter dock att leva i förnekelse och säger att ”det är en utmaning som går att hantera”, men den som lyssnar till vad som kommer från regeringshåll kan inte annat än tveka. Hur ska det hanteras framöver? Med ord? Med det smarta tricket att ge sken av att de nyanlända är högutbildade eller företagare som bara behöver ett snabbspår så är allt löst och de är ute på arbetsmarknaden. Hej och hå!

Kanske löser de rödgröna problemet med retorik, genom att omdefiniera orden ”jobb” och ”utbildning” så att man kvickt kan flytta runt folk i statistiken. Men det funkar inte i längden att likt Landskrona låta kommunen anställa alla som har svårt att få ett vanligt jobb. Det lär reta upp dem som tvingas se sina skatteinbetalningar gå till löner för dem som inte hittar arbete på marknaden. Nej, det behövs riktiga jobb, inga förklädda allmosor.

Fler behöver utbildas – och inte nödvändigtvis på högskolenivå – men vi måste ta in det faktum att detta är en gigantisk uppgift. Inte ens varannan nyanländ har gymnasiekompetens idag, enligt Svenskt Näringslivs beräkningar. Cirka 40 procent av de vuxna som kom från Syrien 2012-2014 saknade gymnasieutbildning. För dem från Eritrea och Afghanistan var andelarna cirka 80 procent och än värre såg det ut för invandrare från Somalia. Det kommer att ta tid, kosta pengar och kräva av samhället att vi pressar folk till egenförsörjning.

Det finns de som påstår att Sverige grundat på det demografiska läget ska vara tacksamt över tillskottet av arbetskraft, och att invandringen kommer att löna sig. Men enligt forskaren Jan Ekberg, professor emeritus vid Linnéuniversitetet i Växjö, var invandringen bara lönsam fram till mitten av 80-talet. Sedan har den blivit en nettokostnad för de offentliga finanserna. Arbetskraftsinvandring har varit lönsam, men flyktinginvandring har inte varit det.

Vi behöver acceptera den verklighet som ligger där till beskådan; inte leva i valaffischernas photoshoppade värld. Det behövs fler som jobbar - men inte fler som går på bidrag. Svårare än så är det inte.