SD ett parti för vem?
Under min uppväxt märkte jag ingen främlingsfientlighet i Bromölla utan som tryggt och fint samhälle vilket jag tacksam att fått växa upp i, även en bit in på 2000 talet var det ett harmoniskt samhälle utan tendenser till främlingsfientlighet. Valet 2006 fick SD 7,4 procent .
För mig är obegripligt att när ett parti som har sin sina rötter i nazismen tolv år senare får 39 procent av Bromöllas invånare i riksdagsvalet, är man medvetna om att SD är ett parti till höger om Moderaterna även om de vill framställa sig som ett parti som värna om låginkomsttagarna.
Här kommer ett exempel på hur de värna om låginkomsttagarna:
I Moderaterna och KD förslag till ändringsbudget kommer alla som arbetar få sänkt skatt.
Den som har en inkomst på 42000 kronor per månad får en skattesänkning med:
Ändrad brytpunkt 277 kronor
Jobbskatteavdrag 210 kronor
Totalt sänkt skatt med 487 kronor
Den som har en inkomst 28000 och mindre får en skattesänkning med 160-190 kronor i månaden (jobbskatteavdrag)
Denna budgetreservation godtogs och godkändes av riksdagen med aktivt stöd av SD.
Den som tjänar 42000 kronor får en skattesänkning med 327 kronor mer i månaden än en undersköterska, lokalvårdare och taxichaufförer.
Är det så SD visar att det de värna om LO-kollektivet och låginkomsttagarna. Man lovar en sak på torget i Bromölla och trycker sedan på en motsatt knapp i plenisalen och röstar med M och KD.
Författaren av Millenniumböckerna Stieg Larssons analys av Sverigedemokraterna var glasklar: Det är fascism uppklädd i kostym, med populistisk skatte- och välfärdspolitik för att locka väljare, SD lovar guld och gröna skogar men man kan inte både ha en röd välfärdspolitik och en blå ekonomisk politik, det funkar inte. Detta kallas för populism.
”Historien lär oss att vi inget har lärt av historien”
Jerzy Michalski
Bromölla
