Sune Johannesson: ”Är det slutet vi ser? Jag är rädd för att det kan vara så”
Krisen djupnar och hur denna akademi ska kunna räddas med nuvarande 18, förlåt 13 ledamöter (med reservation för att detta skrivs på tisdag eftermiddag och att antalet kan komma att ändras, nedåt eller uppåt) ser allt svårare ut.
Det är ett drama inför öppen ridå vi nu följer. Östra Smålands politiske redaktör Peter Akinder formulerade sig fyndigt i Godmorgon världens paneldebatt i radions P1 (söndags, 8 april): ”Herregud, vilket drama! Det har ju allt! Makt, pengar, sex, hemlighetsmakeri, möten bakom lyckta dörrar, ett flerhundraårigt regelverk och ovanpå allt, kungen som beskyddare.”
Efter helgen har turerna och de hårda orden inte bara fortsatt, de har blivit allt vassare och elakare. Svenska Akademiens arbete för språket, litteraturen och kulturen är högst angeläget, och något att som svensk vara stolt över.
Och att tro att det endast handlar om att dela ut ett gigantiskt litteraturpris om året är helt fel, de stödjer årligen en mängd verksamheter, projekt och författarskap genom priser och stipendier, men bedriver också ett centralt arbete om det svenska språket.
Allt som en form av extra kulturstöd, eftersom det inte handlar om skattepengar.
Det är lätt att hänge sig åt det dramatiska fallet som värsta tv-serien, eller hånfullt skratta åt kulturelitens turer. Själv känner jag mest sorg.
Sorg över hur illa skött Svenska Akademien verkar ha varit bakom sin stängda dörr. Genom att de inte agerat tidigare mot Kulturprofilens övergrepp utan tvärtom fortsatt att aktivt stödja hans verksamhet (som hans fru, akademiledamoten, dessutom är delägare i!) och genom att de inte aktivt och kontinuerligt ha verkat för en förnyelse av stadgarna riskeras nu hela den här unika verksamheten.
Sorg över allt vi kan förlora.
Vad är nästa steg? Ska de som inte valt att pausa sin medverkan ses som vanligt på ett torsdagsmöte, skaka hand, lägga bråken bakom sig och arbeta vidare? Eller sker det redan i kväll när det är dags för en prisutdelning? Tror inte det. Det krävs nog kungliga krafter för att hitta en lösning, och den lösningen kanske består av en upplösning av den rådande församling och utse 18 nya stolsittare? Dramat lär fortsätta.
