Fartfylld komedi med kaninen i lådan

”Kaniner” av brittiska dramatikern Joe Hampson är en relationskomedi, och jag känner att den skaver väl lite. Det är för rappt och underhållande och med klassiska förvecklingar. Ändå. Den fungerar utmärkt, det är roande och spelet av de tre på scen håller hög klass. Och scenografin! Så enkel och samtidigt så effektiv, och det krävs endast några mindre justeringar för att få den att skapa ett nytt rum och helt ny atmosfär i de olika scenerna.

Det är paret Susan (Linn Mildehav) och Frank (Magdi Saleh) som är berättelsens nav, och bekymret är att deras 15-åriga relation börjar stelna. I första scenen söker sig Frank till den kriminelle småfixaren Kevin (Johannes Wanselow) för att få hjälp med att bli av med en sak som tynger och irriterar honom; kaninen Christopher.

Efter en stund dyker oväntat Susan, Franks fru som en gång gav honom kaninen, upp och det blir kaotiskt på riktigt. Både vad gäller den fysiska turbulensen i rummet, som i de inre känslorna. Det visar sig nämligen att även – spoiler! – Susan tidigare har sökt Kevins hjälp; för att bli sexuellt tillfredsställd.

När kaoset fått sina sista utlopp flyter vi över till nästa scen, och genom att ta på sig byxor över de tidigare väl synliga kalsongerna förvandlas Kevin till Andrew, en psykolog inom parterapin. Och nu är det till hans mottagning som det äkta paret Susan och Frank söker sig med sina bekymmer över deras stelnade relation. Miljön är städad och tonläget lugnare men problemen och utvecklingen är samma. Även dialogen repeteras då och då. Snyggt!

I första fallet handlar det om att söka en kroppslig lösning för att försöka få nytt liv i relationen, i det andra om att försöka hitta nödvändiga förändringar genom samtal och tankar. Oavsett val, det ”Kaniner” visar är nödvändigheten av en ärlig kommunikation om den relation vi befinner oss i. Vi måste våga prata med varandra om drömmar, besvikelser, rädslor, problem, längtan, sex och närhet. Och vi måste våga utmana de roller som både vi och samhället alltför lätt placerar in oss i.

Då är vi tillbaka vid kaninen. För vad kan en kanin i ett relationsdrama stå för? I mina ögon endast en sak: tillökning! Och det är det ”kravet” som paret Susan och Frank inte kan leva upp till. Inte undra på att Frank vill göra sig av med kaninen, den låter ju honom inte vara ifred, den skaver på hans kropp.

Att Joe Hampson bland annat skriver manus för tv är tydligt. "Kaniner” är fartfylld, begåvad och snygg tv-underhållning, fast på scen, som roar mer än oroar. Men se den, jag tror inte du kommer att ångra dig.