Yazbek: "De modigaste kvinnorna i världen"

En bit av det helvete som kvinnor gjorde motstånd mot i Syrien. Så sammanfattar den syriska författaren och journalisten Samar Yazbek sin senaste bok, "Nitton kvinnor" som just kommit på svenska. Vad som började som omfattande research för en roman slutade med att Yazbek i den här boken abdikerar från sitt litterära projekt för att i stället återge kvinnornas vittnesmål rakt upp och ner.

- Jag kände att jag ville ge dem en stor scen, en plats där deras röster skulle finnas kvar i historien. Den här boken är viktig för att de här kvinnorna speglar alla sanningar, de kommer från olika platser i Syrien, från olika religiösa riktningar. De speglar Syrien på djupet.

Sedan hon tvingades gå i exil och flytta till Frankrike har Samar Yazbek vigt sitt liv åt att skildra krigets Syrien och introducerades på svenska med det hyllade litterära reportaget "Resa in i tomheten". Hon skriver på arabiska och den här intervjun görs med tolk.

Motståndskvinnorna har hon träffat vid gränsen eller när de flytt från Syrien. Ett par av dem fanns kvar i landet när hon talade med dem via Skype, och en av dem hade hon kontakt med alldeles nyligen.

- De hade blivit bombade i tio dagar på landsbygden utanför Idlib och ingen här säger någonting om det. Det är alldeles tyst i väst. Jag pratade med henne, men det var nästan så att jag skämdes för att fråga hur hon mådde. Vad säger man till en människa som lever under detta? säger Samar Yazbek.

Vi träffas i Stockholm den 15 mars, samma dag som kriget i Syrien startade åtta år tidigare, enligt UNHCR, men Samar Yazbek håller inte med. Vittnesmålen i hennes bok visar hur komplex historieskrivning är och inte ens kriget startpunkt är självklar.

- Kriget började senare, jag kan inte säga att det var vid en särskild tidpunkt. Kriget smög i gång i samband med att Iran fick en roll i Syrien, och sedan fortsatte det med Bashar al-Assads bombningar av civilbefolkningen.

Under läsningen av de 19 vittnesmålen står det tydligt med vilken brutalitet al-Assads regim slog ned den fredliga revolutionen. Hur kunde de intervjuade överleva detta? Som läsare är det svårt att förstå. Ändå vill Samar Yazbek inte se dem som offer. Sara, 23, assisterade som volontär vid kirurgiska ingrepp på fältsjukhus, upplevde massakrer, bombningar och en saringasattack men startade också, mitt i allt detta, skolor för barn.

"Det vi gick ut och krävde, är det värt all denna död?" frågar hon sig samtidigt i boken.

Samar Yazbek ångrar varken revolutionen eller att hon rapporterade om den.

- Det här skulle ha hänt i alla fall, eftersom det finns en internationell krigsmaskin som med hjälp av Bashar al-Assad och andra krafter ville ha kriget.

- När revolutionen började förvandlades den till ett krig, och som intellektuell är det mitt jobb att vara med och rapportera om det, det är min plikt att gå emot våldet och begära rättvisa.

I bokens förord beskriver Samar Yazbek hur hon alldeles nära sitt hem i Paris en gång drabbades av minnesförlust och inte kunde komma ihåg varken var eller vem hon var, en skräckinjagande upplevelse som stärkte henne i övertygelsen om vikten av att fortsätta dokumentera kriget.

- Jag tror att jag kände att vi som syrier, det syriska folket, har utsatts för så mycket våld att det inte går att bära. Det är outhärdligt, och det slog mig att vi riskerar att förlora vårt minne allihopa, vi måste minnas, vi måste minnas för framtiden om det nu kommer att finnas någon framtid i Syrien.

Inte ens tusen böcker skulle räcka för att beskriva det som varit och det som är, sade Samar Yazbek när hon besökte Bokmässan i Göteborg. Hon planerar ännu en bok med vittnesmål, och för den tänker hon intervjua fattiga kvinnor som fastnat i flyktinglägren.

Just nu skriver hon på en ny roman, den här gången om en man vid fronten, berättar hon och fortsätter lågmält:

- Mitt huvud är någon annanstans. Kriget bor inom oss, vi är här men ändå inte. (TT)