”Det är en återvinningsbransch vi jobbar i. Jag kan inte komma ihåg när vi köpte nytt guld senast.”
Kreativt kaos råder i verkstaden på guldsmedsbutiken Rolf Nilsson Eftr. Jesper Nilsson ber om ursäkt för röran, men den känns snarare som ett tecken på en levande arbetsplats än oordning.
Vid hans arbetsbord möts dåtid, nutid och framtid. Själva bordet har skåror och märken från 30 års arbete, men tekniken för att utföra arbetet är modern. Georg Jensens fusionsring, designad av Nina Koppel 1987, ligger där isärtagen. De tre ringarna ska både göras större och få fler stenar innan de pusslas ihop igen. Ett riktigt precisionsarbete som kräver koncentration, tålamod och lika stadig hand som en kirurgs.
Förmågan att träna upp tålamodet tror Jesper Nilsson är den viktigaste egenskap som en guldsmed behöver.
– En briljantslipad diamant på 0,01 karat är bara 1,3 millimeter i diameter. När stenen ska fattas borrar och fräser man ett hål som passar till stenen. Sedan skärs metall bort som inte ska vara kvar. Fyra små klor blir kvar som viks över stenens kanter. När man skär i metallen använder man en stickel som är som ett litet stämjärn.
Förr var han tvungen att trycka sig framåt för hand med den lilla spetsstickeln, men numera finns tryckluft i handtaget så att han bara behöver styra stickeln.
– Det sparar min armbåge och axel. Rygg, nacke och axlar är de vanligaste problemen man får som guldsmed.
Mikroskopet med 30 gångers förstoring gör att han kan sitta rak och avlasta ryggen. Det blev nödvändigt efter att han drabbades av diskbråck för några år sedan.
– Ergonomin har blivit bättre. Förr satt man vid små låga bord och öppen eld.
Den nya tekniken påverkar också diskussionen med kunderna. Genom ett 3D-program kan Jesper Nilsson visa en modell som man kan vrida och snurra på. Det gör det lättare att förklara för kunden hur det färdiga smycket kan se ut.
Men även om tekniken moderniserats är hantverket detsamma. Det krävs känsla och skicklighet för att skapa något som kunderna tycker om.
– Man kan aldrig göra saker som ser exakt likadana ut och det gillar inte ögat heller. Skulle allt se perfekt ut skulle det inte bli snyggt, bara stelt, säger Jesper Nilsson.
Egentligen hade han tänkt bli militär efter att ha gjort lumpen i mitten av 1980-talet. Men när försvaret drabbades av besparingar tänkte han om och bestämde sig för att bli guldsmed som sin farfarsfar, farfar och far. I slutet av 1980-talet utbildade han sig på guldsmedsskolan i Köpenhamn samtidigt som han praktiserade i familjeföretaget.
Efter examen 1990 började han arbeta i butiken. När han tog över 2012 var de åtta anställda, varav fyra guldsmeder. I dag är de fyra heltidsanställda, varav två guldsmeder, förutom Jesper Nilsson också Louise Fyhr.
Guldsmedsbutik Rolf Nilsson Eftr
1888 Olof Wilhelm Nilsson börjar sin gesällvandring hos hovjuveleraren Anders Nilsson, silversmeden Wiwen Nilssons far, i Gamla stan i Stockholm.
1899 Återvänder till Kristianstad för att jobba hos en guldsmed.
1900 Olof Wilhelm Nilsson startar en guldsmedsbutik i hörnet av Östra Vallgatan och Nya Boulevarden, mittemot där Rolf Nilsson Eftr ligger i dag.
1936 Sonen Hilding Nilsson tar över verksamheten.
1967 Hildings söner Rolf och Björn tar över.
1982 Rolf och Björn Nilsson bestämmer i bästa samförstånd att de ska gå skilda vägar.
1987-1990 Rolfs son Jesper Nilsson går guldsmedsskola i Köpenhamn och praktiserar på Rolf Nilsson Eftr. Han börjar jobba i butiken efter examen 1990.
2002 Rolf Nilsson avlider och Jespers mamma Mai-Britt driver butiken i cirka tio år.
2012 Jesper Nilsson tar över butiken.
Marknaden har också förändrats mycket. För tio år sedan var trendiga märkessmycken stort, men när märkesfirmorna startade egen webbhandel handlade allt fler kunder direkt på nätet. För en lokal guldsmed blev det allt svårare att hålla alla nya kollektioner i lager, förklarar Jesper Nilsson.
I dag har han bara kvar de stora danska Georg Jensen och Ole Lynggaard och svenska Efva Attling.
– Det vi lever på är det vi tillverkar själv. Framtiden för oss är den egna tillverkningen. Det är bättre att vi gör det vi är bra på och har leverantörer som komplement, säger Jesper Nilsson.
Många kunder kommer med smycken som de ärvt och vill göra om dessa till något som de vill bära i dag. Andra vill göra om smycken som de burit länge, till exempel enklare, billigare förlovningsringar som de nu har råd att förändra.
– Det är en återvinningsbransch vi jobbar i. Jag kan inte komma ihåg när vi köpte nytt guld senast.
På det viset ligger de rätt i tiden. Det gör att Jesper Nilsson känner sig tryggare inför framtiden, men han tror samtidigt att stadskärnan behöver fler människor som bor där och fler överraskningar.
På Stora Torg skulle han gärna se en julmarknad i tysk stil till exempel, en timmermansstuga med glögg, lussekatter och pepparkakor från olika kaféer. Och varför inte en klassisk julskyltning där man har brunt papper för alla fönster till klockan 13 på skyltsöndagen.
– Då skulle alla ta bort pappret samtidigt. Det hade varit mycket roligare, då hade man gjort det mer till en upplevelse.
För egen del är han övertygad om att hantverksskicklighet och service är de starkaste konkurrensmedlen.
– Man ska se till att ha service och det kunderna vill ha. Det är inte vi som bestämmer, det är kunderna.
