Bokrecensioner

Kristina Hård leker med namnen

Bokrecensioner Artikeln publicerades

Brukar ni fundera över alla namnen när ni läser romaner? När man läser en Dickens-roman eller ett Johan och Pellevin-album kan man ofta gissa vem som är god och vem som är ond med utgångspunkt från personernas namn.


Man tycker att ett namn som "Skurkenhjälm" genast borde få hjältarna att vara mer på sin vakt! Men namn kan betyda andra saker också. De kan signalera vad författaren gillar, vad författaren läst. Betyder namnmatchningar någonting? Har man väl fått dem på hjärnan är de svåra att släppa, de genererar mening och djup åt ens läsning – helt oavsett vad som var författarens intention.



Detta är i alla fall hårda fakta. Fem namn i Kristina Hårds "Himalayabreven" korresponderar mot fem namn i Donna Tartts "Den hemliga historien".

Milla / Camilla.

Charlie / Charles.

Rickard / Richard.

Julia / Julius.

Roland / Roland.



Är detta baraen märklig slump, eller vill Hård säga någonting? Kanske tycker inte Hård ens om Tartt. Hur som helst tänker jag på Tartt medan jag läser. Även av andra anledningar än matchningarna. Det finns en sorts förförisk koppling mellan skönhetslängtan och laglöshet i båda verken.

En central scen i Himalayabreven verkar vara lånad från Patricia Highsmiths första bok om den charmige psykopaten Tom Ripley. En gemensam nämnare för alla tre (Hård, Tartt, Highsmith) är att de lyckas få oss att sympatisera med riktigt genomfalska och farliga individer.



Den kvinnligahuvudpersonen i Himalayabreven är kanske en sorts allegori över författarrollen. Hon går in och ut olika romanfigurer. Hon har åtminstone fyra olika identiteter i boken: Sara, Milla, Julia och Elsa. Hon säger att hon gillar namn som slutar på A. (Kristina, Donna och Patricia slutar också på A, men det gör ju å andra sidan de flesta flicknamn...)

Under sina olika identiteter dras hon till olika slags män, fast oftast rör det sig om personer som lever äventyrliga liv: en ungdomsbrottsling, en skum deckare, en bergsbestigare... Även det förflutna befolkas av sådana människor. Det finns en fadersgestalt som försvinner ute i öknen med ett antikt flygplan. En kvinnlig släkting har några släktled tidigare gjort samma resa. Med sig i bagaget har den gåtfulla huvudpersonen även brev och anteckningar tillhörande en blomforskare som deltagit i en expedition till Himalaya 1906.

Det är dessa upplevelser, detta människoöde, som det vackra omslaget och även titeln kretar kring. Andra beståndsdelar i romanen är ett mystiskt arv och ett ouppklarat rån.



Hård är,om jag förstått saken rätt, bosatt i Lund. Ett fint avsnitt av berättelsen utspelar sig i Lunds botaniska trädgård. Har man bara fantasi måste man inte resa till avlägsna berg för att uppleva äventyr, vare sig de är av andlig art, handlar om vetenskaplig nyfikenhet eller är rent fysiska.



Sammanfattningsvisen smart skriven roman. Först vill man sätta en thrilleretikett på den. Men gör man det förminskar man boken. För den är klurigare än så. Kanske är det en skröna? Det finns en massa korrespondenser inom boken också, som man kan försöka bli klok på. Som att valen lider samtidigt som en av huvudpersonerna lider. Brukar inte valar i litteraturen var väldigt symboliska? Vad betydde exempelvis Moby Dick?


Mer att läsa:

Donna Tartt: "Den hemliga historien".

Patricia Highsmith: "En man med många talanger".