Ser bakåt för att förstå framåt

Westö är journalist och har också varit verksam som detta parallellt med författandet. Nu finns ett urval av hans texter som essäist och krönikör samlade i”Sprickor. Valda texter 1986-2011”.

Den här typen av böcker – med korta texter samlade över lång tid – brukar vara outhärdligt tråkiga och spretiga, med ett tilltal som ofta uppfattas som dammigt och överspelat i tid. Så är det inte här. Det beror på flera saker: att författaren struntat i kronologin och istället samlat texterna tematiskt. Avsnittsrubrikerna lockar även med sin poetiska och språkliga fantasi: ”Vintern bär ljuset i sin svans”, ”Faust i landsvägskorsningen” och ”Till och med hans tänder har retuscherats vita” för att ta några exempel. Det beror också på att de ursprungliga texterna ibland bearbetats – och då anges detta – och på att författaren kommenterat utifrån sin nutida synvinkel, vilket knyter samman då och nu och tillför något i förståelse och tolkning.

För den som läst Westös romaner kommer det inte som en överraskning att exempelvis idrott och musik får stor plats. Här finns också ett funderande och vändande på etisk problematik, på populärkulturen, på den egna bakgrunden med språket som främsta markör i ett finskt och ett svenskt Finland. Westö är för övrigt en författare som inte drar sig för att vare sig använda finska i sitt journalistiska arbete eller helsingforsfinskan, stadin slangi, i sina romaner när så varit befogat.

Texterna skissar en bild av en person med en stark närvarokänsla – mer än i romanerna där fiktionen alltid för läsarens blick bort från skaparen och mot verket. Här kommer Westö närmare som människa, han framstår som någon som ser bakåt för att förstå framåt. Språket, klassresan, tiden och världen är ständigt aktuella teman. Alltsammans serveras med en noggrannhet och klarsyn i såväl tanke som språk.