Skånska mord dammas av
1986 sände televisionen en dramaserie om fem avsnitt kallad "Skånska mord". Ernst -Hugo Järegård spelade en övertygande mördare i tre av avsnitten, Veberödsmannen, Esarparn och Hurvamorden, Jan Hemmel regisserade två av dem. Nu har Hemmel gett ut en bok, också kallad "Skånska mord", där han behandlar dessa fem mordhistorier och åtta andra.
Vi får förvisso vår dos av dagens våld och brutalitet via media. Att vi därtill behöver piggas upp med forna tiders elände kan förefalla märkligt. De gamla morden var inte mindre brutala än de nutida, men distansen i tid verkar göra hemskheterna mindre verkliga. I stället fascinerar de och förvandlas till hygglig underhållning i tevesoffan eller läshörnan.
Till de 13 mordfallen har Hemmel lagt diverse realia om brott och straff. Bödlar, fängelser och så vidare. Så tillkommer de skillingtryck som alltid brukade skrivas i anslutning till uppmärksammade brott. Allt försett med ett rikligt illustrationsmaterial, både samtida och nytagna bilder av fotografen Martine Castoriano. En vacker bok, men tyvärr med en del suddiga och svårtydda bildtexter.
En del av morden lever ännu kvar i folks medvetande. Hurvamorden, där den vikarierande fjärdingsmannen Tore Hedin mördade totalt tio människor, innan han dränkte sig. De andra och tredje morden begicks med yxa och offren var Hedins egna föräldrar. Motivet var att de skulle slippa uppleva skammen, då allt avslöjades och Hedin tog livet av ytterligare sju personer till följd av, som han upplevde det, sviken kärlek.
Hedins metod för att dölja spåren var annars att samtidigt med morden anlägga mordbrand. Hans första mord var ett rånmord på en god vän, kvarnägaren Allan Nilsson i Tjörnarp. En detalj Hemmel missar gäller en Osbybo, på väg med tåget till galej i Malmö. I höjd med Tjörnarp behövde han frisk luft, öppnade fönstret och blev av med hatten. Den hittades strax intill mordplatsen och ägarens namn stod i svettremmen. Han blev huvudmisstänkt ett tag.
Veberödsmannen var en allt igenom ond människa, skyldig till två mord och ett antal mordbränder/försäkringsbedrägerier. Men jag kommer ihåg från det aktuella televisionsavsnittet, att med Järegårds rolltolkning fanns där också ett inslag av "svart komedi", för att citera Hemmel.
I avsnittet om Yngsjömordet fick Järegård inte vara med. Där spelades en viktig roll av fängelseprästen, som inte ville tillåta avrättning förrän modern bekänt sin skuld, mottagit Guds förlåtelse och fått den bekräftad i nattvarden. Två gånger uppskjuts likvidationen, men till slut ger prästen upp och avrättningen verkställs.
Ett bortglömt mordfall torde vara vad som skedde i Hörja utanför Hässleholm år 1900. Byns skollärare var änkling med nio minderåriga barn. För att klara ekonomin hade han förskingrat pengar från den lokala sparbanken, sammanlagt 3500 kronor i dåtida penningvärde. Revisorerna var honom på spåren och för att inte skämma ut sig inför sina barn bjöd han dem på saft spetsad med cyankalium. Fyra av barnen och skolläraren dog.
Ett annat mindre känt mord skedde i Bessinge utanför Hörby 1888. Per Pålsson Sjöstedt var artillerist vid Wendes artilleriregemente i Kristianstad, men regementet hemförlovade honom långa tider av ekonomiska skäl. Då tjänstgjorde han som bonddräng, förälskade sig i sin matmor och anstiftade tillsammans med henne mord på sin husbonde.
Wendes artilleriregemente hade ett mycket gott rykte i bygden, men i inte mindre än tre av de beskrivna mordfallen var det artillerister därifrån som var skyldiga. Det blir lätt problem med värvade soldater. En engelsk officer spetsade till det vid ett samtal med svenska kollegor: "Era värnpliktiga är ju toppenkillar, men vi får värva vårt folk på ungdomsvårdsskolorna." Nu håller vi på att lägga om vårt system och övergå till värvade soldater också i Sverige. Än finns det tid till eftertanke.
