Deltagarna slogs i bojor på en öde ö

En resa som frestade på både fysiskt och psykiskt är över. Timslånga monsunregn har slutat att pressa fram hemlängtan och de ständigt närvarande tv-kamerorna surrar inte längre. Inspelningen må vara över, men på lördag väntar den stora exponeringen. Då sänds det första avsnittet av Expedition Robinson 2005. En av deltagarna är Katti Göransson som bor i Bromölla.

– Det ska bli spännande att se hur de har klippt ihop det och se hur de vinklat det. Man kan bara vara sig själv, men sedan får man se hur de framställer det, säger Katti Göransson.

Om du tittar tillbaka på Robinson-tiden. Vad kommer du att tänka på?

– Det man tänker på först är tävlingarna. De var stenhårda. När man sitter och tittar på tv kan man inte föreställa sig hur det är, säger hon och fortsätter:

– En annan sak är monsunregnen. Regnet fullständigt öste ner i flera timmar och vi hade inget att skydda oss med. De gångerna var man vek. Regnet var kallt och då längtade man hem.

Hur började äventyret?

– Vi kom till Malaysia och fick reda på att "i morgon ska ni äta frukost och sedan är det dags för en sista pressträff". Alla piffade upp sig. Det var stilettklackar och finkläder. En kille hade skinnbrallor. Därefter åkte vi till en isfabrik. Vi undrade vad vi gjorde där, men tänkte att de ville att vi skulle vara på ett speciellt ställe när vi mötte pressen.

– Sedan kom Robert Aschberg in. Han stirrade ut oss under tystnad i 20 till 30 sekunder. Det kändes som en evighet. Sedan sa han "Välkomna till Expedition Robinson"

Började det då?

– "Vi måste väl byta om sa vi". Men sedan var det i gång. Vi fick sätta på oss fotbojor och kättingar som var väldigt vassa. Det var tävling direkt. Jag höll på att tippa omkull innan tävlingen börjat. Efteråt grät jag av smärta för att det gjorde så ont och av lycka för att vi vann.

Ni hade alltså finkläder och inget annat?

– Ja. Det enda vi fick var en sarong och det var det som vi protesterade mest mot första veckan. "Varför får vi inte tävlingskläder" frågade vi. Här ska vi springa och tävla i stringtrosor i tv. Hur ser det ut?

Diskuterade ni att TV3 exponerade er för att göra programmet säljande?

– Visst gick snacket att de vill göra bra tv. Vi tyckte att vi blivit lurade.

Maten?

– Vi fick en trekilos säck med ris, kryddor, salt och lite mjöl när vi kom dit. Vatten fick vi obegränsat men vi fick inget annat vid sidan av, det tror folk, säger Katti Göransson och fortsätter:

– Vi var så kloka att vi började ransonera direkt. En liten klick ris om dagen var allt vi åt. Jag var aldrig så hungrig som jag trodde att jag skulle bli. Man anpassade sig rätt fort.

Varför anmälde du dig till Expedition Robinson?

– Det har blivit en fixgrej eftersom jag har sökt så många gånger. Jag har sökt till Villa Medusa, till Baren och Farmen Afrika och varit så nära. Nu skulle jag bara komma med och det skrev jag i min ansökan.

Varför är det intressant att medverka i en dokusåpa?

– För det första måste man gilla att synas. Säger man något annat så ljuger man. Jag gillar att framträda, stå på scen och att synas.

Skulle du göra om Robinsonresan?

– Jag hade åkt genast. Direkt efter inspelningen sa jag aldrig mer, men med tiden glömmer man det som var jobbigt.

Roger Bing

0456-29 000

roger.bing@kristianstadsbladet.se

Katti Göransson

Ålder: 43 år.

Bor: I Bromölla, uppväxt i Gällivare.

Familj: Särbo samt barnen Diana 19 år och Lotta 13 år.

Intressen: Musik.

Aktuell: Är en av deltagarna i Expedition Robinson 2005. Ett program som börjar sändas på lördag i TV3.