"Vi lever i en lika skrämmande som spännande tid”
Välkommen som ny krönikör på kultursidan. För dem som inte känner dig, vem är du?
– Tack. Jag är i grunden journalist, men arbetar som lärare på Sophiaskolan i Rörum. I höst har jag gått ner till halvtid, så min förhoppning är att hinna ägna mig mer åt skrivandet framöver. Jag har gett ut en bok, ”Gratislunchen”, som kom för tre år sedan.
"Gratislunchen” handlar om vårt oljeberoende i en tid av minskande fossila resurser. Hur ser du på boken och dess ämne idag, det är ju inte direkt så att de här frågorna har tappat i aktualitet sedan den kom ut?
– När det gäller boken så lever den fortfarande sitt lilla liv, trots att det har gått tre år. Hörde bland annat av en kollega att den ingår i kurslitteraturen till Humanekologi på Lunds universitet, jag får då och då också förfrågningar om att medverka i olika program i radio och tv. Och fortfarande får jag brev från läsare som vill tacka och dela med sig av sina egna tankar. Någon har också undrat om den inte ska komma i pocket.
”Idag handlar det inte om vilket sorts bränsle vi använder när vi kör bil, eller vilka kraftverk det satsas på. Det handlar om hela systemet. Hela vårt samhälles tillväxtidé bygger på en stadig utarmning av naturens resurser, så enda alternativet är att vi tänker om helt och hållet.”
Och hur har din syn på själva ämnet förändrats?
– Min egen syn har blivit än mer radikal sedan jag skrev boken. Idag handlar det inte om vilket sorts bränsle vi använder när vi kör bil, eller vilka kraftverk det satsas på. Det handlar om hela systemet. Hela vårt samhälles tillväxtidé bygger på en stadig utarmning av naturens resurser, så enda alternativet är att vi tänker om helt och hållet.
Känns lika tungt, som hopplöst. Eller vad har du för känslor?
– Att det här är en lika skrämmande som spännande tid i historien. Vi får vara med om att mattan dras undan för en hel civilisations fötter; det spelar ingen roll om du är jägare eller samlare, bor på Österlen eller i New York, alla kommer att drabbas, även om vi idag inte vet hur.
Går det ens att orka leva vidare med en sådan syn på det som väntar?
– Absolut. Nu gäller det att försöka tänka om och ta vara på den utmätta tid som är kvar. Det här väcker en mängd stora frågeställningar, som jag personligen finner jättespännande. Som vad vi vill göra? Och hur vi ska ta oss an dessa problem och utmaningar?
Gissar att detta också blir ämnen som kultursidans läsare kommer att få möta i dina krönikor?
– Det är min avsikt, att på olika vis lyfta fram miljötemat. Det är ju ett oerhört stort, rikt, intressant och aktuellt område, som handlar om allt från våra personliga val till vart vårt samhälle är på väg, ja, även den grundläggande frågan om vad som är meningen med livet finns här.
Therese Uddenfeldt
Född 1975. Bor med sin familj i Svinaberga, vid Kivik.
Har tidigare arbetat som journalist på SvT och Sveriges Radio. Är idag lärare på Sophiaskolan i Rörum, och författare/skribent.
Utkom 2016 med boken ”Gratislunchen. Eller varför det är så svårt att förstå att allt har ett slut” (Albert Bonniers förlag).
Är ny krönikör på kultursidan, med en krönika i månaden. Start fredag 23 augusti.