Demokrati och människovärde på arbetsplatsen
Om folkflertalet verkligen fick bestämma. Hade vi då tillåtit att svenska jobb flyttas utomlands och låtit svenska arbetare stå utan försörjning för att tillmötesgå företagarnas vinstintressen? Jag kommer att tänka på Tollo linear som nyligen kallade in de anställda i en avdelning på ett möte där dom fick veta att hälften av dom skulle få sluta samma dag. Den amerikanska ägarkoncernen hade beslutat att avdelningen skulle flyttas till Storbritannien.
Är det en slump att dom fick gå samma dag utan förvarning? Knappast. Det är ett psykologiskt knep arbetsgivaren använder.
Tänk dig själv. Du blir inkallad av din chef och han säger: "Tyvärr måste du packa ihop dina saker och gå redan idag". Man blir chockad, förtvivlad och förvirrad. Att protestera är inte den första tanken som dyker upp. Kollegorna som fick behålla sina jobb är uppskrämda och vågar inte heller höja rösten. Det är ett otroligt kallt och respektlöst sätt att behandla människor. För det är trots allt människor vi pratar om.
Var är människovärdet i företagsägarnas ögon? Var är tacken för allt arbetarna gjort för företaget? Är det rätt att vi bara finner oss i att företagsägare kan ta ifrån hårt arbetande människor sin försörjning för att flytta verksamheten utomlands? I ett demokratiskt land borde inte demokratin upphöra när vi stämplar in.
"Hur kan du säga så? Facket tar ju arbetarnas strid. Det är ju demokratiskt". Ja, dom tar representativ strid för arbetarna. Men... Jag pratade för ett tag sedan med en styrelsemedlem för fackförbundet transport och uttryckte mitt missnöje över samförståndet mellan fack och arbetsgivare i förhandlingar: "Ska man slåss för arbetarna så tar man enbart arbetarnas strid. Arbetsgivaren kan slåss för sig själv." Och får svaret: "Så kan man inte tänka. Man kan inte bara ta arbetarnas sida. Cheferna måste också tjäna pengar och då får arbetarna offra sig lite. Så när jag sitter i förhandlingar med arbetsgivarorganisationerna så ser jag alltid till att arbetsgivarna också är nöjda och inte bara arbetarna". Beslut grundade på detta samförstånd tas över huvudet på medlemmarna, utan någon form av demokratisk process.
Borde inte vi arbetare organisera oss och få höja rösten i en strid som faktiskt handlar om oss själva? Vi behöver jobb för att ha tak över huvudet och mat på bordet så varför låter vi företagsägarna besluta om våra liv på det sättet?
Simon Fors
Kommunistiska partiet Kristianstad
