Gemensamma krafttag krävs för att rädda ålen

,
Det europeiska ålbeståndet befinner sig i ett eländigt tillstånd, menar insändarskribenterna.
Foto:

Ålbeståndet befinner sig i ett eländigt tillstånd. I måndags skulle EU:s ministerråd ha beslutat om det omdebatterade ålfiskeförbudet i Östersjön, men frågan blev bordlagd. Nu behövs kraftfulla åtgärder både i Sverige och i andra länder, skriver fem ålforskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Det europeiska ålbeståndet befinner sig på en historisk bottennivå. Ålen är rödlistad som akut hotad. I augusti i år föreslog EU-kommissionen ett fiskestopp i Östersjön, ett förslag som nu bordlagts till ministerrådets decembermöte. Förslaget har dock väckt en välbehövlig diskussion och nu finns ett unikt tillfälle att bryta dagens dödläge.

Den ål som fanns i vår barndom utgjorde bara en bråkdel av vad som fanns under tidigare århundraden. Sedan 1950 har ålen minskat ytterligare, med minst 90 procent, i hela utbredningsområdet. Allvarligast är nedgången i rekrytering av ålyngel sedan 1980. Ålen tillhör ett och samma bestånd och förekommer i de flesta europeiska stater, liksom i Nordafrika och västra Asien. Det måste ske samordnade åtgärder inom hela utbredningsområdet och de måste inrikta sig på alla betydande dödlighetsfaktorer, som vandringshinder, vattenkraft, fiske, predation från skarv och andra rovdjur samt miljögifter.

En enskild stat, eller inte ens EU, kan ensamt få beståndet att återhämta sig. Istället måste vi följa ålförordningens mål, nämligen att arbeta internationellt samordnat, i stort och smått inom hela utbredningsområdet. Men det krävs att vi lägger i en högre växel!

Hittills har staterna inte följt rådande förvaltningsplaner och de har knappt kritiserats för det. Förklaringen kan delvis vara att ICES årliga råd att ”hålla dödligheten så låg som möjligt” varit alltför vagt och inte kunnat följas upp på ett effektivt sätt. Alla som har intresse i ålen behöver nu bli mer aktiva på den internationella nivån, annars riskerar ålen att helt försvinna.

I Sverige är fritidsfiske efter ål förbjudet, västkustfisket förbjöds 2012. I inlandet samt på ostkusten minskar fisket genom att inga nya ålfiskelicenser beviljas, varpå fiskeredskapen blir färre och färre. Den svenska ansatsen behöver nu breddas.

Om Sverige aktivt vill driva ålfrågan föreslår vi följande internationella åtaganden:

– Alla berörda stater behöver minska dödligheten till hållbara nivåer.

– Forskning och förvaltning behöver samordnas mellan länder, inte minst runt Östersjön, ett arbete som Sverige lovat samordna.

– Det krävs en hård granskning, kontroll och återkoppling avseende hittillsvarande och nya åtgärder, uppnådda mål och deras effekter.

– Den omfattande illegala, men så lukrativa handeln med ålyngel till främst Kina, behöver beivras.

Nationella åtaganden:

– Dödligheten i den svenska vattenkraften behöver minskas väsentligt.

– Insjöfisket behöver minska där det överstiger hållbara gränser – och detsamma längs kusten, koordinerat med alla östersjöländer.

– Det illegala ålfisket behöver stoppas.

– Fler vandringsvägar och uppväxtområden behöver öppnas upp i inlandet.