Högskolan kan vara en utvecklingsmotor

Vad kan kommunpolitiker lära av en dansk lantarbetarpojke, som vuxit upp i Knislinge, som gjort politisk karriär, blivit krysskung och framgångsrikt kommunalråd i socialdemokratins Norrland?

Karl (vars historia finns i bokform ”Da Capo”) slutade skolan vid 15 års ålder, för jobb på Järnbolaget och senare, efter murarutbildning, hos Tage Anderssons Byggnads AB.

Det politiska intresset väcktes via SSU och så småningom blev han ombudsman i Värmland där han bland annat anställde Margot Wallström som introducerade Eva Hedquist, som kom att bli hans fru, riksdagsledamot och senare EU-parlamentariker.

Karl slutade emellertid med politiken och återgick till murandet och lyckades också avklara två högskolekurser, vilket möjliggjordes via den så kallade 25-femman. Efter en tid blev han anställd vid HSB i Luleå.

I Luleå, där familjen nu bott i mer än 30 år, har Karl Petersen uträttat stora ting, men den politiska karriären började inte så bra. I slutet av 1990-talet kryssades han in i kommunpolitikens centrum, men trots mer än 5 000 kryss sidsteppades han.

För i stålverkskommunen dominerade Metall och dem skulle ingen inkryssad skåning sätta sig på. I nästa val var han åter krysskung och därefter kunde han inte hindras från kommunalrådsposten.

Nu började det hända saker. I det socialdemokratiska Luleå hade man diskuterat behovet av ett konserthus i 40 år. Karl lovade medborgarna att bygga, vilket han också gjorde.

Också den kommunalt nedärvda oförmågan att hantera det faktum att kommunen hade ett universitet fick en vändning. Petersen, engagerade sig i universitetet. Han talade alltid väl om sitt universitet, medverkade i studenternas examenshögtider och hälsade dem välkomna.

Sedan dess upprätthåller han en fruktbar dialog med universitetsledningen. Allt viktigt för synen på universitetet som motor i utvecklingen. Luleå är inte längre bara järn- och stålverk! Detta har gett legitimitet långt utanför det parti han själv representerar. Det är så man som kommunpolitiker kan hjälpa en högskola.

Hur många politiker i nordöstra Skåne känner egentligen till Högskolan Kristianstad, HKR, dess verksamhet och de problem, behov och utmaningar vi arbetar med?

Hur många vet till exempel att vi har fler än 15 000 studenter? Inte många tror jag men min uppfattning är trots allt att samverkan med kommunerna blivit mycket bättre.

Ett utmärkt exempel är den överenskommelse om praktikplatser för våra sjuksköterskestudenter som vi tecknat med Skåne Nordost. Om vi, som vi tror, kommer att få utöka utbildningen så är det tack vare att det kommunala engagemanget aktiv bidragit till att lösa denna fråga.

Ett annat är stödet till en så kallad inkubator vid Krinova. Mer av den varan tack!

Bilägg de interna och mellankommunala trätorna. Inse att ett framgångsrikt HKR är en gemensam angelägenhet. Det är alltså inte stordåd som vi hoppas på. Det räcker gott med att fler Karl Petersen träder fram i ljuset.