Övergripande samhällsplanering minskar pendlande

Debatt

Lars Nord påpekar Kb 8/9 att förhandlingar om höghastighetståg (HSR), upphört. Nästan!

Och om jag förstår honom rätt, att han menar att snabbtågen är en överambitiös dröm. I så fall är det bara att hålla med.

För vad var tanken och behovet? Att vi ska öka vårt pendlande? I så fall varför det? Vilka skulle gynnas av dessa höghastighetståg? Vem/vilka har man tänkt ska driva underhåll och vem ska köra tågen i framtiden? Ska man fortsätta outsourca verksamheten? Med som vi redan vet, känt resultat.

När nu Lars Nord förtjänstfullt tar upp tåget, så är det på sin plats att diskutera landets infrastruktur. Att människor reser allt mer går inte att ifrågasätta. Då blir frågan, är det jobbpendlandet som ökar? I så fall, är det Malmöbor som jobbpendlar till Stockholm och tvärtom? Är det byråkrater och region/kommunpolitiker som åker över dag till Stockholm och omvänt? Det senare, i så fall varför?

Om det är så att långpendlande jobbresor har ökat så borde väl någon samhällsplanerare (finns sådana?) förklara varför. Och ska sådana resor räknas in i människors rätt till valfrihet? Att det krävs resurser för att rusta upp tåget begriper alla, efter decennier av bristande underhåll och planering. Liksom att förbättra kustsjöfart för varutransport.

Varutransporter ökar i takt med att produktion flyttas än hit än dit samtidigt som självförsörjningsförmågan minskar. Minns en facklig potentat som relativt nyligen, kaxigt ropade,"inte en ärta ska lämna landet", i samband med Findus i Bjuv flytt till utlandet.

Det är inte helt ointelligent att påstå att det krävs en övergripande samhällsplanering. I dag pågår debatten om att ny teknik är framtiden för att motverka klimatförändringar. Inte bara snabbgående tåg utan även att alla ska åka i självkörande eldrivna bilar. Att nyproduktionen av en ny bil motsvarar samma miljöbelastning som att jag kör i 25 år med min gamla bil talar man tyst om.

Uppenbart är att det behövs en övergripande planering för att till exempel minska transporter och jobbpendlande. Att vi behöver kollektiva färdmedel och minimera biltransporter. Men då måste det ju gå hand i hand med samhällsplanering som minimerar verksamheter som inte tillför samhället och det goda livet något.

Och hur ska det gå till? I ett samhälle med anarkistisk produktion med största möjliga profit som drivmotor?

Bo Samuelsson

medlem i Kommunistiska Partiet