Han är vår röst i etern

Namn: Mikael Dahl

Ålder: 31 år

Född: I Halmstad

Bor: I Knislinge

Familj: Sambon Nina, barnen Jim, elva år och Janni, sju år

Yrke: Trafikrapportör

Aktuell: Ständigt, i etern

Hobbies: Familjen, fotboll, sport, jobbet, parabol-tv

Hans stämma hörs över stora delar av Skåne på morgnarna och somliga eftermiddagar. På helgerna syns hans resliga lekamen springa runt på idrottsplatsen i Knislinge eller andra arenor.

Mikael Dahl, trafikrapportör på vardagarna, fotbollsdomare eller sportreporter på helgerna, är en välkänd profil i trakten. Oavsett om man nu är trafikintresserad eller sportfanatiker.

Sedan 2001 har han varit allmänhetens tjänare och rapporterat om trafikolyckor och avstängda vägar, bortsprungna hundar och kvigor på vägarna, vidarebefordrat viktiga meddelanden och talat om när Sydkraft stänger strömmen eller vattenverken spolar ledningarna.

I Sveriges Radio P4 Kristianstad är han en av två män som ger de anonyma beskeden en mänsklig röst.

På skrivbordet finns tackbrev från förtvivlade hundägare som fått tillbaka sina "familjemedlemmar" tack vare radions försorg, och på anslagstavlan hänger också tackbrev, varvat med kartor, sportbilder – och ett föreläggande om ny besiktning av hans personbil. Det stör honom något, men har behållits som en ständig påminnelse till en trafikreporter.

– Polisen vinkade in mig vid Torsebro och påpekade att ena framljuset var trasigt. Då fick jag kravet om ombesiktning. Det visade sig vara glödlampan som gått sönder...

Det är tidiga morgnar som gäller. Han sänder måndag till fredag 05.30 till 08.45. Vilket innebär att han går upp kvart över fyra. Utan att klaga, dessutom.

– Man vänjer sig. Det enda är väl att man brukar blunda till lite när man ser Bollibomba med barnen... Men jag kommer aldrig i säng innan 22 ändå. Jag sover på dagarna i stället...

På måndagar och tisdagar kommer han dessutom tillbaka till studion för att sända mellan 15.30 och 18. Trots de märkliga tiderna verkar han älska jobbet. Och kontakten med allmänheten och sina kollegor.

Varannan söndag jobbar han dessutom extra som sportreporter. Vilket passar bra för den forne knattespelaren från Halmstads BK. Fortfarande hänger matchlistor uppe på anslagstavlan, med Halmstads BK: s placeringar understrukna i gult, för att reta kollegorna i Skåne.

– Jag är född och uppväxt i Halmstad, flyttade med familjen till Glimåkra när jag var 14.

Karriären i pojklaget i fotboll var dock inte så lysande som målvakt. Då gick det bättre när han blev domare i stället.

– Mellan 1990 och 2000 var jag förbundsdomare, och dömde i division fyra-matcher. Nu med jobbet och två barn som spelar fotboll har jag trappat ner på det och dömer bara i Knislinge, och är domarfadder till Hässleholms förbundsdomarklubb.

Det innebär att han hjälper blivande domarförmågor, ger dem betyg och goda råd.

– Nu är mina barn, Jim och Janni, aktiva inom fotbollen och då blir det att jag hjälper till där jag kan. Jag är nog på Knislinge idrottsplats 5-6 dar i veckan...

Förutom sport har han en annan hobby – som bara grannarna känner till. Inte för att han är tv-narkoman, men han gillar att pilla med parabol-tv och leta upp nya kanaler. Med fyra parabolantenner och två dekodrar i huset får han in över 800 kanaler. Men rattandet och pillandet och justerandet har till och med gått så långt att en granne försynt påpekade:

– Du har nog missuppfattat det där. Du ska inte glo på parabolerna, utan på tv-apparaten!

Och även om många av kanalerna som tas in är på språk han inte har en aning om, gör det inget.

– Nej, för ofta är det fotboll de visar, och det kan man alltid titta på.

Fast det finns vissa skräckexempel också.

– Jag fick in en gammal västern med John Wayne. Som var dubbad på indiska – och textad på arabiska. Då bytte jag kanal!

Clifford Johansen