Kopplar av med folkmusik

- Jag kopplar av genom allt jag gör - när jag föreläser, i folkdanslaget och när jag organiserar verksamheter. Och så syr jag lapptäcken, det är vansinnigt kul, säger Ingela Thalén. Många sätter likhetstecken mellan 65-årsdagen och ett lugnare tempo i livet. Men inte Ingela Thalén. Visserligen blev hon statsrådspensionär 2002 men det betyder inte att hon har slutat arbeta. Sedan 2005 är hon förbundsordförande för Bris, Barnens rätt i samhället.

- Barnen är det viktigaste vi har. Ett samhälle som tar hand om barnen och låter dem växa upp till trygga medborgare är också ett samhälle som är bra för vuxna.

Sin egen uppväxt i 1940- och 50-talets Göteborg beskriver hon som lycklig. Mamman var sömmerska och pappan arbetade på tvätteri och tillsammans med sina två yngre bröder roade hon sig så gott hon kunde. Redan i förskoleåldern slussades hon in i politiken - utan att själv vara medveten om det. Unga örnar, arbetarrörelsens barnorganisation, erbjöd barnpassning på lördagarna när de yrkesarbetande föräldrarna skulle göra veckans inköp.

Så småningom gick hon med i SSU och där träffade hon sin man i mitten av 1960-talet.

- Där jag växte upp var det naturligt att engagera sig. Vi hade inga pengar så det gällde att hitta på saker som inte kostade något.

För Ingela Thalén var det självklart att gå med i socialdemokraterna - och inget annat parti.

- Men jag har tvivlat mycket genom åren. Den starkaste kritiken kommer alltid inifrån en rörelse.

Hon tillägger dock att tvivlet dock aldrig varit så starkt att hon övervägt att lämna partiet.

I mitten av 1970-talet blev Ingela Thalén politiker på heltid i Stockholms läns landsting. Några år tidigare hade hennes man fått jobb i huvudstaden och då flyttade hela familjen dit.

Men trots att hon trivdes bra i Göteborg har det aldrig blivit någon flytt tillbaka till hemstaden. I stället blev Ingela Thalén riksdagspolitiker i slutet av 1980-talet och genom åren har hon engagerat sig mycket i barn- och familjefrågor. Och i egenskap av både farmor och mormor känner hon lika starkt för hjärtefrågan barns rättigheter som aldrig förr.

Men vad lockar med politiken egentligen?

- Möjligheten att förbättra det som inte fungerar. Och eftersom samhället förändras och det uppstår nya orättvisor finns det alltid något att göra.