Kyles allvarliga sida

– Jag kommer att spela igen, men just nu har jag andra planer, säger hon.

Egentligen är regisserandet inte något som slagit ner som en blixt i Sissela Kyles liv. Ådran har funnits där hela tiden, förklarar hon.

– Jag har nog alltid varit intresserad av allt möjligt, och inte minst haft en ganska allvarlig sida inom mig. Det är inget nytt. Men jag har utvecklat den.

Hon är redan inne på sin andra pjäs – ”I sista minuten” – som är manusförfattaren Carin Mannheimers senaste. Ämnet är åldrandet med allt vad det innebär och beskrivs av Sissela Kyle som ”en lätt komedi med en väldigt allvarlig botten”.

– Jag lever väldigt nära min mamma som är över 90 år och som har börjat få en del ålderssjukdomar, är nästan blind och ganska begränsad i livet. Benny (Fredriksson, chef på Stockholms stadsteater – reds anm.) tänkte att pjäsen skulle ligga mig varmt om hjärtat och det gör den.

Spanare i P1

Hur länge Sissela Kyle tänker stanna kvar i regissörsrollen vet hon inte. Redan nu finns ett projekt som väntar efter I sista minuten, men det är än så länge hemligt. Däremot är hon helt på det klara med att hon kommer att jobba som skådespelare igen.

– Jag får ibland frågan om jag inte ska stå på scenen snart igen. Det är roligt och då tänker jag ”jaaa, det ska jag”, så det kommer snart det också.

Samtidigt finns några andra ådror som också väntar på att få utvecklas. En av dem är skrivandet. Sissela Kyle berättar att hon fått förfrågningar från olika förlag om att skriva en bok.

– Men jag vet inte om jag ska göra det. Min roll är kanske just att regissera och spela.

Prisad skådespelare

Mycket av det du gör verkar gå vägen. Du har fått väldigt många utmärkelser. Till exempel teaterpriset Guldmasken fem gånger!

– Ja, jag måste ju vara en av de mest prisade i hela Sverige. Det är otroligt. Jag har en hel hylla som jag bara: ’hjälp, är de till mig?’. Och det är fantastiskt roligt. Tack!

– Men nu är jag förvånad för i år har jag inte fått någonting, och inte förra året heller. Jag förstår inte vad som har hänt.

Du är ju också väldigt folkkär. Kommer det ofta fram folk till dig och vill ge dig beröm?

– Ja, i horder och kastar rosor på mig, haha. Tänk, så bra har jag det. Nä, men visst händer det att folk kommer fram och säger ’Vad bra du är’. Ibland säger de ’Vad roligt att du gör olika saker’. Sedan finns det säkert någon som tycker att jag är tråkig, och det är jag ju också. Det är man ju.