Mellanchefen blir alltid en hamburgare
Alla har vi föräldrar. Och alla har vi en chef.
Kraven vi ställer på mamma och chefen är de samma. Vi vill att de ska leda oss, undervisa oss och få oss att känna oss som den viktigaste personen i deras liv. Allt i lagom proportioner och vid rätt tillfälle.
– Kraven vi ställer på våra chefer är orimliga, säger Ann Lagerström som jobbat med chefer enskilt och i grupp i tio år. Få är så ensamma som chefer. Och på mellannivå kläms de som en hamburgare från två håll; uppifrån av högre chefer och styrelser och nerifrån av de anställda.
Ann Lagerström är dramapedagog och journalist och har själv varit chef för Idag-redaktionen på Svenska Dagbladet. Hon arbetar i huvudsak med chefer på tidningar och andra journalistiska arbetsplatser.
– Det har med min trovärdighet att göra, säger Ann Lagerström. Men de problem som finns på tidningar finns också inom Svenska kyrkan, på universiteten, på friskolor, på fackförbundsexpeditioner, inom vården och socialtjänsten och andra mjuka arbetsplatser.
Mjuka arbetsplatser kännetecknas av att de anställda och deras chefer delar en ideologi. De vill till exempel vårda, lära, informera andra och förändra världen så gott det går.
Sådana arbetsplatser kan få problem med att ledarskapet blir otydligt, det finns inga ledarfotspår att följa.
På hårda arbetsplatser, till exempel inom tillverkningsindustrin, är reglerna fler för hur man ska jobba och hur man ska leda dem som jobbar. Där finns spår att följa och tydligheten ökar.
– Den arbetsplats som har starka lönsamhetskrav på sig måste vara rak och tydlig, säger Ann Lagerström. Journalister har hittills varit relativt förskonade från sådana krav och därmed har deras arbetsplatser blivit oklara i sina strukturer. Och att det kan bli rörigt på de arbetsplatser där vd bokstavligen sitter i himlen, som i kyrkan, är ju självklart.
Hårda arbetsplatser där man behöver få ut mycket pengar ur verksamheten anser att ledarskapet är viktigt och där väljer man ledare och chefer. De kan ge konkreta uppdrag till sina anställda; gör en stol som ser ut så här!
På de mjuka arbetsplatserna väljer man ledare på andra sätt. Där väljer man inte en chef för hans ledaregenskaper utan för att han eller hon är skicklig i yrket, Det blir sällan riktigt lyckat.
– Sådana chefer måste uppfinna hjulet om och om igen, säger Ann Lagerström. De måste bygga sig en egen chefsidentitet och det kostar på. Ledarskap är aldrig lätt. För vad är bra journalistik och hur gör man den? Vad är god hälsa? Vem är Gud?
Fram till 1950-talet var det rådande chefsidealet en auktoritär person som var van att bli åtlydd. På 1960-talet och 1970-talet slog du-reformen igenom och titlarna försvann. Det förändrade mycket på arbetsplatserna och det kollektiva ledarskapet slog igenom.
– Nu försöker man bygga ett slags kombinerat ledarskap, säger Ann Lagerström. Man har teorierna men ingen forskning att stödja sig på. Ledarskap består ju av allt från att sköta ekonomi till att leda och stötta personalen.
Vad är då en bra chef? Ann Lagerström ställer upp följande kriterier:
En bra chef vill vara chef och trivs i sin roll.
En bra chef vet vad som ingår i uppdraget.
En bra chef känner till sina egna svaga punkter.
En bra chef tycker om människor.
En bra chef är inriktad på den produkt de anställda ska göra vare sig det är en stol eller en tidning.
Det bästa en chef som vill utvecklas kan göra är att gå till sig själv, att låta sig beröras av sitt ledarskap på djupet. Alla som använder sig själva som ett redskap i sina jobb borde se till att de får handledning menar Ann Lagerström som handleder både individuellt och i grupp.
Hon ger råd, lyssnar, får gruppernas medlemmar att inse att problemen är desamma i de flesta branscher och understryker att vägen till förändring är lång.
– Jag kommer inte gärna till en arbetsplats bara en eftermiddag, säger Ann Lagerström. Då blir jag bara en slags underhållare och kan inte uträtta något. Sådana jobb tackar jag helst nej till.
Anna Lagerström ser gärna på dokusåpor som Robinson, Riket och The apprentice:
– Det är otroligt intressant att se hur grupperna formar sig. Att som kvinna gå fram och säga "välj mig!" som kvinnan i första avsnittet av Riket gjorde är väldigt otypiskt för en kvinna. Men varje grupp utser en ledare förr eller senare. Det finns inga ledarlösa grupper.
Det finns skillnader mellan kvinnligt och manligt ledarskap, men det mesta ligger ändå på individnivå; det finns hårda kvinnliga chefer och mjuka manliga chefer.
– Om man generaliserar så bygger män oftare och snabbare hierarkier, säger Ann Lagerström. De väljer en ledare och sedan passar de underlydande på honom för att ta hans plats. Kvinnor däremot strävar efter konsensus, att alla ska tycka samma sak.
Ann Lagerström är orolig för att dagens chefer arbetar för mycket. Den nya tekniken med mobiltelefoner och e-mail gör att många arbetar var de än är, dygnet runt.
– Mejl kan vara bra för den som har svårt att stå inför andra och prata, säger Ann Lagerström. Men vissa saker måste sägas öga mot öga. Och de mejl som chefen skriver mitt i natten finns det bara ett svar på: Gå och lägg dig!
Det är ensamt på toppen brukar man säga och blåser däruppe gör det också.
– Att vara chef handlar om inget mindre än att våga bli utmanad i sin mänsklighet, i sitt jag, säger Ann Lagerström. Det är precis som när du blir förälder. Det är något av det svåraste som finns. (TT Spektra)
Lena Mattsson
