Doften av jasmin sprids

Reaktionerna inför de folkliga proteströrelserna i autokratiskt styrda länder skiftar. Den så kallade jasminrevolutionen som startades av en ung man som brände sig till döds i Tunisien i protest mot regimens förtryck, har spridit sig som ringar över vattnet med en hastighet som både skrämmer och kanske uppmuntrar.

Oroligheter i Iran, Egypten Libyen, Marocko, Algeriet, Tunisien, Jemen, Jordanien och Bahrain har spritt sig till Kina och vi ser något som liknar en Pragvår 1968 utan den starka vänsterideologiska profileringen eller någon egentlig ideologisk agenda alls utom kravet på frihet och bröd åt folket.

Om vi av okunskap och utan eftertanke gläds åt oroligheterna bör vi betänka att samtliga stater har styrts av envåldshärskare, teokrater (prästvälde) och militärdiktaturer sedan långt innan islam eller de andra världsledande religionerna föddes och att det i samtliga fall rör sig om länder med en tiotusenårig historia.

Det är i dessa tidiga högcivilisationer vi har våra egna rötter inom vetenskaperna, litteratur och poesi. Vid universiteten i Bagdad och i Alexandria, Egypten, med flera platser, utvecklades filosofi, matematik, naturvetenskap, teologi, astronomi och de humanitära disciplinerna som ligger till grunden för kunskapsexplosionen och tankegodset i det antika Grekland som beskrivs som den västerländska civilisationens vagga.

Vi har anat att vi står inför en ny världsordning. Att den skulle få sitt avstamp i folkliga, fredliga uppror i länder med hårt förtryckande regimer i framförallt den arabisktalande världen var oförutsett. USA:s eminenta fall genom sin milt uttryckt ihåliga ekonomi och en maktförskjutning till Asien skulle däremot knappast förvåna.

Vad händer nu? Västerlandet tvingas att tala med kluven tunga och tillskyndar med retoriska generaliseringar om mänskliga rättigheter och fria val, samtidigt som det ligger ett avgörande intresse i att regionen behåller sin stabilitet och att leveransen av råolja garanteras med eller utan toppstyre.

Risken för att folkliga uppror med resultat i en mera brett förankrad kontroll över den inhemska produktionen är, outtalad, ett hot mot västerlandets konsumism. Här uppstår ett moraliskt dilemma: skillnaden mellan vad vi säger och vad vi gör.

Det är ett häpnadsväckande steg för folken som potentiella maktfaktorer i en värld då det finns oöverskådliga resurser att frtån toppen kontrollera, förfölja och missleda den egna befolkningen genom bland annat it-utvecklingen som både kan manipuleras och avslöja, övervaka och vilseleda.

Låt oss följa jasminupproret med respekt för de huvudsakligen fredliga manifestationer som får regimer att tappa huvudet och beskjuta sina egna landsmän i panik. Låt oss också vara realistiska kring hur fort en demokratiseringsprocess kan implementeras i enpartistater eller stater med marionettopposition.

Tiotusen år av faraoner, kejsare, kalifer och militärstyre har inte förberett vare sig landsbygden eller stadsbefolkningen för fria val utan medför en risk för karismatiska opportunister att stiga fram och snabbt falla tillbaka i personkultssamhället som härskat i tusentals år.