Gästkrönikan

Fler borde vara annorlunda

Gästkrönikan

Den ryska performancegruppen Pussy Riot riskerar sju års fängelse för att i en kyrka ha utropat sig till feminister och sjungit nedsättande om Putin.

Artikeln publicerades 6 augusti 2012.

I Rumänien hotas abortlagstiftningen från konservativa krafter, och här i Sverige ökar anmälningarna om våldsbrott i nära relationer. Den senaste månaden har dessutom minst två kvinnor i Skåne blivit mördade av sin före detta partner.

De uppräknade exemplen är tre helt olika företeelser, men illustrerar hur olika kampen för jämställdhet ser ut på olika platser i värden. Det är ett resultat av hårda strukturer som nedvärderar olikheter och som genererar ofrihet baserat på kön, sexuell läggning eller andra preferenser. Går man emot normen får man känna ett hårdare tryck från omvärlden, oavsett om man kämpar mot hedersförtryck, vill ha yttrandefrihet i landet man bor i, eller bara ha makt över sin egen kropp.

Tyvärr är det alldeles för lättatt stirra sig blind på feminism eller jämställdhet som någon sorts flummigt projekt för en högtravande akademisk diskussion hos en liten kulturelit. Det är helt enkelt en allt för vanligt förekommande fördom.

Feminism handlar om frihet. Att så många som möjligt skall få göra sina egna val beroende på vad de själva vill och känner för, och inte för att man råkar vara man, svart, gay eller förvarar en strap-on i garderoben. Det är klart att det finns frågor som kan verka triviala, som om friskoledagis ska få använda sig av ett genusperspektiv i pedagogiken, om transpersoner skall kunna bli biologiska föräldrar efter ett könsbyte, eller hur föräldraförsäkringen skall vara uppdelad. De till synes triviala frågorna är viktiga för dem de drabbar, och bara för att något bara berör en mindre grupp, innebär det inte att man kan strunta i det.

Om man skall problematisera ojämställdhet får man inte vara enkelspårig. Talar man till exempel bara om mäns våld mot kvinnor då osynliggör man allt det våld som finns i andra nära relationer till exempel mellan personer av samma kön eller mellan nära släktingar. Den man som regelbundet blir misshandlad av sin make är utsatt på ett helt annat sätt än den kvinna som blir nedslagen av en främling på stan.

Än vanligare är pappor som inte får träffa sina barn, och kvinnor som systematiskt får sämre möjligheter på arbetsmarknaden. För att inte tala om alla unga som under hela sin uppväxt får lära sig att bufflighet och slarvighet är manligt, och att ordningssinne och omhändertagande är något kvinnligt, och sedan tar efter för enkelhetens skull och blir självuppfyllande profetior.

Att behandla andra som individerär lättare sagt än gjort, men ju mer okej det är att vara lite annorlunda, och ju mer sällan någon rycker på ögonbrynen över att en man eller kvinna gjort ett visst livsval, desto lättare blir det.

Johanna Nylanderär marketing och PR-manager i Köpenhamn.