Expert på fusk föreläste

Hässleholm Artikeln publicerades

Fusk upptäcks i högre utsträckning än tidigare på svenska lärosäten – även på Högskolan Kristianstad. I går gästade "plagiatjägaren" Debora Weber-Wulff Campus Hässleholm där hon föreläste för skolpersonal.

Många har fått krypa till korset sedan professor Debora Weber-Wulff kommit på dem som fuskare. I våras avslöjade hon att Tysklands försvarsminister Karl-Theodor zu Guttenberg hade plagierat sin doktorsavhandling. Nyheten ledde till att han fick lämna både ministerposten och sin doktorstitel.

Fusket har i och med internet blivit enklare att ta till. Debora Weber-Wulff nämner flera typer av plagiat, varav kopiera och klistra in är den kanske vanligaste formen.

- Om du får en uppsats med reklam mitt i eller med en blåmarkerad länk så är det möjligt att de tagit det från nätet, säger hon.

Hon nämner även spökskrivning, det vill säga att någon annan skrivit uppsatsen och att sedan eleven lämnar in den i sitt namn. Just det här tillvägagångssättet har blivit en lukrativ bransch för flera företag, som tjänar pengar på att sälja uppsatser till studenter.

- Det här kan vara ett av de värsta problemen vi har att jobba med. Det är ju inte företagen som plagierar, utan studenterna som köper uppsatserna.

Hon menar att det är upp till lärosätena att lära studenterna hur de ska skriva och vad som ingår i begreppet plagiat.

- Vi har upptäckt att elever inte längre förstår att det är något fel. De laddar ned sin musik, de laddar ned sina filmer och de laddar ned sina uppsatser. De förstår inte varför de ska skriva en uppsats i ämnet när 15 andra redan har gjort det.

I stället vill hon att de ska lära sig hur spännande det är att göra research på ett riktigt sätt.

- Vetenskap bygger på sanningen, vi kan inte ha duplicerade grejer i vetenskapen.

Vilken typ av personer är det som plagierar?
- Många säger att det är folk som har problem med sin tidsuppfattning. Andra prioriterar annat och vissa vill bara ha en högskoleexamen för att få jobb.

Även Shakespeare fuskade sägs det.
- Shakespeare tog i 31 av 32 verk andras historier och gjorde dem bättre. Men då fanns inte upphovsrätten, den kom först senare.