Hetaste teaterscenen var nära att säljas

– Jag sa att jag skulle hålla på i fem år. Det har jag gjort nu och uppfyllt mitt löfte.

Fredrik Gunnarson smuttar på sitt kaffe och pekar mot en trappa inne på köpcentrat Triangeln. Ungefär så nära sitter publiken på Bjärnum stadsteater. 45 åskådare på en brant gradäng. Från raden längst bak och fram till scen är det blott sex–sju meter.

– Vi kommer nära varandra, både bildligt och bokstavligt. Publiken blir på sitt sätt medspelare under monologen.

Det är den formen som har vuxit fram under de fem åren. Att stå ensam på scen under somrarna har blivit ett avbrott från lagarbetet på större scener resten av året. Endast lilla Magistratsparken skiljer för övrigt Fredrik Gunnarsons lägenhet och Intiman (i samma byggnad som Malmö Opera), där han flitigt verkat. Det är en annan kontrast mellan yrkesvardagen i staden och de egna uppsättningarna på Bjärnums stadsteater.

– När jag spelar ensam behöver jag inte komma överens med någon. Jag tar besluten själv utan att kompromissa. Det gör det lättare att ingå i en grupp resten av året.

Den gångna sommarens uppsättning av Doktor Glas blev synnerligen lyckad. Fredrik Gunnarson fick sätta in fler och fler spelningar, och fortsätta en bra bit in i augusti.

Ryktet om Bjärnums stadsteater har fått vingar och nyligen utsågs pjäsen till Årets kulturhändelse av Magasinet Skåne.

Att det blev Hjalmar Söderbergs ”Doktor Glas”, från 1905, var inte självklart.

– Det finns ju ett litet lager av damm över boken, men jag gav den en chans. När jag läste om boken så upptäckte jag en spännande historia och började tränga in i den.

Det hade legat nära till hands att använda sig av Allan Edwalls kända bearbetning av verket, men Fredrik Gunnarson gav sig i kast med en egen tolkning.

– Jag sållade och sållade, ner till minsta kommatecken. Det som slog mig var hur lite vi vet om andra människor. Dessutom är det spännande att följa en brottslings väg.

Doktor Glas är skriven i dagboksform, vilket ger ett direkt tilltal.

– Till det yttre ser vi titlar och status. Men när han inte kan sova på nätterna ägnar han sig åt självförakt och hämnd. Teaterns uppgift är väl just att se på varandra, och oss själva, med större medkänsla.

Bjärnums stadsteater uppstod lite av en slump. Ett par år efter millennieskiftet letade Fredrik Gunnarson och hans sambo efter ett hus på landsbygden. De fick syn på den aktuella fastigheten och förvånades över hur billigt det var. Senare separerade de. Barnen kom upp i en ålder där de inte längre självklart ville följa med till feriehuset.

– Huset fungerade som en mancave. Jag eldade och funderade. Till slut stod jag vid ett vägskäl: sälja eller göra något med huset.

Det slutade med att han och en kompis byggde en scen i ladan intill huset. En annan bekant, en journalist, fick nys om projektet och ringde.

– Han frågade vad teatern skulle heta. Jag drog till med Bjärnums stadsteater, eftersom det var det första jag kom på. Sedan kom det en artikel i tidningen och då fick det bli så, säger Fredrik Gunnarson och skrattar.

Han hade ingen riktig vision och fick höra att Bjärnumsborna knappast skulle komma till hans uppsättningar.

– Det stämde inte alls. De har verkligen tagit teatern till sig och det känns som att man är lite stolta över att det finns en teater i Bjärnum. En del har sagt att det är sommarens höjdpunkt.

Fem år har gått. Löftet är uppfyllt, men stammisarna tjatar om en sommar till. Fredrik Gunnarson försöker hålla Kristianstadsbladet på halster, men avslöjar sig med ett leende. I mars presenterar han vilken pjäs det blir. Hans ledtrådar räcker för att knäcka gåtan, men ett tystnadslöfte utfärdas. Det handlar om en lek med teaterformen, kan man säga.

– När Jerry Williams skulle ut på sin sista turné sa han: ”Man måste ju få lira lite”. Och jag är så sugen på att lira teater. I sommar vill jag leka.