Leif Silbersky fick rättegång uppskjuten

– Vad är det för bestämmelser som åklagaren hänvisar till, frågade Silbersky åklagaren Ingvar Vennersten, som hade svårt att precisera var någonstans man kan hitta EU:s regelverk och intentioner om skydd åt utrotningshotade arter. Därför enades båda parter om att avbryta förhandlingen och inhämta EU: s direktiv, eftersom lagen aldrig prövats. – Det kan dröja flera år innan vi får in EU:s svar, konstaterar en nöjd Leif Silbersky efter rättegången och hoppas därmed att åtalet rinner ut med timglassanden. Leif Silbersky, Jan Nilssons ombud, tog kommandot direkt när rättens ordförande, rådman Bengt-Åke Jönsson försökte göra upp en tidsplan över dagens förhandling. – Det tar inte så lång tid, eller vad säger åklagaren? sade Leif Silbersky, som skulle få mer rätt än vad någon i rättssalen då anade. Ett av vittnena, en polis, frågade rätten om han fick närvara under hela förhandlingen, trots att han var ett vittne. – Han får gärna övervara hela förhandlingen, speciellt om det är i utbildningssyfte, svarade Silbersky illmarigt. Åklagare Vennersten inledde förhandlingen med att hävda att Jan Nilsson, då i sin egenskap av ägare till Förmedlingscentralen i Tyringe, köpt in 27 uppstoppade fåglar av arter som finns upptagna på EU-listan över fridlysta arter. Bland fåglarna kan nämnas havsörn, kungsörn, trana, brun kärrhök, jorduggla, blå kärrhök och hornuggla. – Brottet är grovt eftersom gärningen avsett hotade och sällsynta arter samt utförts i större omfattning, sade åklagaren som också tog upp en annan åtalspunkt. – Jan Nilsson har i juli månad 1998 i Tyringe med uppsåt eller av oaktsamhet olovligen köpt en uppstoppad brunbjörn, trots att denna art upptagits på A-listan till Rådets förordning, Den tredje och sista åtalspunkten gällde den uppstoppade björnen, som enligt åklagaren hängt i kommersiellt syfte i Förmedlingscentralens lokaler i Tyringe under mars månad år 2000. Jan Nilsson förnekade brott. – Han har aldrig köpt de uppstoppade fåglarna, han köpte ett dödsbo och erhöll då fåglarna gratis, som sedan stått i lagret under ett och ett halvt år. Han har känt till att de är uppstoppade efter 1947 och därför har han inte salufört dem, fastslog Silbersky och yrkade på att de beslagtagna fåglarna skulle återlämnas till hans klient. När det gäller brunbjörnen menar Silbersky att Jan Nilsson utgått från att han kunde köpa den, eftersom den utbjöds till försäljning av ett dödsbo i Norrland. – Han har inte försökt dölja den, utan handlat i god tro. Den har hängt i lokalerna som ett utställningsföremål i ett och ett halvt år och varit försedd med skylten ”ej till salu- får ej vidröras”. Nu skärpte Silbersky tonen: – Hur ska Jan Nilsson kunna veta om lagen? Har den annonserats i tidningarna? Åklagare Vennersten lyfte upp sin bok med EU-bestämmelserna och visade att den visst fanns. – Det är EU:s officiella lagstiftning, konstaterade han. – Men var ska min klient få den ifrån? Finns den på biblioteket? Silbersky fick inget svar. – Reglerna är inte helt enkla, erkände Vennersten. Problemen med bestämmelserna är att de aldrig prövats någonstans i Europa. Vad menas med bearbetade exemplar och vad menas egentligen med förvärv, löd åklagarens retoriska frågor. – Det är inte rätt att folk ska behöva schavottera för att det inte finns ett klart regelverk. Om inte vi jurister vet hur lagen ska tolkas, hur kan man då begära att lekmän ska kunna det, poängterade Silbersky och fick både åklagare och tingsrätt med på att inställa gårdagens förhandlingen efter en knapp timme och tillskriva EU-domstolen i Strasbourg och fråga vad som egentligen gäller. – Det kan ta flera år, sade Leif Silbersky efter rättegången. – Visst hycklade jag, men i botten är det mycket allvarligt att anklaga folk när lagstiftningen är så svår att hitta och dessutom svår att tolka. Vi vet att det är EU-lagarna som ska gälla, till och med över den svenska lagen, men EU är inte som USA, som har en enhetlig kultur och ett enhetligt språk. Europa består av många olika kulturer med lika många rättsuppfattningar och här uppstår problemen, konstaterar Leif Silbersky och tar hampaodlingen som exempel. Sverige förbjuder hampaodling, medan resten av Europa, med något undantag, betalar ut jordbruksstöd för sådan odling. – Häpnadsväckande att jordbruksminister Margareta Winberg kan säga att hon tänker behålla den svenska lagen – trots att den strider mot EU:s bestämmelser. Man kan inte bara plocka russinen. Vi kan inte ställa oss utanför och köra vårt eget moraliska race, menade Silbersky, som för säkerhets skull ansökte att få bli Jan Nilssons offentliga försvarare när EU:s direktiv så småningom kommer in och förhandlingen kan hållas. Om den över huvud taget kommer att hållas... nyheter @kristianstadsbladet.se