Snart går sista bokfärden till barn och äldre på landet

Astrid Anundi och Lea Grankvist har ställt sig utanför Prästkragens förskola tillsammans med pedagogen Marlene Sennewall för att vänta på bokbussen. Personalen brukar välja ut två barn åt gången som får följa med in i bussen, lämna gamla böcker och välja ut en mängd nya.

Både Astrid och Lea vet vad de är ute efter.

– Pippi Långstrump!

De är inte införstådda med att den röda bussen snart har kommit för sista gången. Det är däremot Marlene Sennewall.

– Det betyder jättemycket för oss att kunna förnya bland böckerna. Det är så viktigt för barnen. Vi vill absolut inte att bokbussen ska försvinna.

Att bege sig till biblioteken blir svårt att lösa.

– Tiden finns inte, säger Marlene Sennewall.

Helt plötsligt dyker bokbussen upp. Astrid och Lea fattar varandras händer och springer dit.

Biblioteksassistent Annette Marcus rattar ekipaget. Vankiva är första etappen på en fyra timmar lång runda på landsbygden.

Hon och kollegan Elisabeth Storm gör ingen hemlighet av vad de tycker om nedläggningen av Bokbussen.

– Det känns jättekonstigt. Det svider i hjärtat, säger Elisabeth Storm.

De sneglar avundsjukt på grannkommunerna Hörby och Kristianstad som fått nya bokbussar.

– De satsar samtidigt som bokbussen i Hässleholm firar 30 år med att lägga ner, suckar Annette Marcus.

Bokbussen är som en mötesplats för många, berättar de. Ibland kommer folk in med kaffe, står och småpratar.

Ibland får de själva agera pizzabud och springa in till människor med böcker. Äldre eller sjuka som har svårt att gå.

– De ringer innan, så att vi vet vad de vill ha för böcker, säger Annette Marcus.

Marlene Sennewall, Astrid och Lea kommer till disken med en stor mängd böcker. Bland titlarna finns såklart ”Pippi går i affär” men även ”Alla tre gräver en grop” av Maria Nilsson Thore och ”Jag ska bara säga godnatt”, av Rachel Isidora.

En annan bok handlar om traktorer och maskiner.

– Det är vanligt tema på böcker som lånas ut till barn på landsbygden, säger Annette Marcus, medan hon registrerar böckerna och avslutar med att skriva ut ett långt lånekvitto.

– Politiker som ville lägga ner bokbussen sa att det var för få besökare. Ja, men man kanske skulle titta på utlåningsstatistiken istället? Få personer lånar för många personer, som med förskolorna. Vi är ju en av de filialer som lånar ut mest.

Marlene Sennewall frågar om bokbussen kommer tillbaka i framtiden.

– Torsdag innan julafton är sista gången vi kör ut. Sedan ska bussen tömmas och ställas i ett garage. Men visst har man ett litet, litet hopp längst in, säger Elisabeth Storm.

Färden ska gå vidare och Annette Marcus sätter sig bakom ratten. Elisabeth Storm tar platsen i passagerarsätet.

Brukar ni turas om att köra?

– Jag hade inte vågat åka med Elisabeth, skrattar Annette Marcus.

Och om du blir sjuk?

– Då ställer vi in, ha ha! Nej, det finns faktiskt en chaufför till.

Annette Marcus har jobbat på bokbussen i 30 år. Elisabeth Storm i över 20 år.

Kommer ni bra överens?

– Ja, det tycker jag. Speciellt när vi dricker vin ihop när vi umgås privat, säger Elisabeth Storm.

Bokbussen svänger av från landsvägen och in i bland villor klädda i trä och mexitegel. Nästa etappmål är Midgårds förskola. Annette Marcus backar lika tryggt med ekipaget som vore hon en lastbilschaufför.

Det tar en halv minut innan Liselott Ralvert, pedagog, tittar in genom dörrarna. Hon låter som ett eko av kollegan på Prästsvängens förskola.

– Det är så synd att ni försvinner. Det här har varit en bra och naturlig verksamhet för barnen. Det finns inte en chans att vi ska kunna åka till biblioteket med dem.

Bokbussen handlar inte bara om böcker utan även om kultur för de minsta. Två gånger på våren och två gånger på hösten förvandlas bussen till en teater, med inhyrda skådespelare.

– Förskolor längs ut på landsbygden prioriteras – som Häglinge, Farstorp och Verum – eftersom det inte är så lätt att ta buss in till stan. Den kulturupplevelsen går de miste om nu, säger Annette Marcus.

Hur känner ni själva över att det snart är över?

– När man kört länge blir folk så kärvänliga, säger Annette Marcus.

Hon tar fram sin mobiltelefon och letar upp en bild av en plastburk med kakor.

– En 94-årig dam bakade kringlor och gav till oss när nedläggningsbeslutet kom. På locket har hon klistrat fast en fin servett, som hon klippt rund, säger Annette Marcus och får tårar i ögonen.

– Jäkla politiker, tänker jag ibland. Jag tror inte de förstår vad de gör, hur betydelsefull bokbussen är för landsbygden, för den här 94-åriga kvinnan.