Huvudledare

Buss på Skånetrafiken

Även kollektivtrafiken pressar Region Skåne ekonomiskt. 110 miljoner kronor i underskott i förhållande till budget pekar prognoserna mot. Det spruckna avtalet med DSB First gällande Öresundstrafiken är den största enskilda förklaringen, det danska bolaget klarade inte att leva upp till sitt dumpade pris och det nya avtalet med Veolia är betydligt dyrare.

Huvudledare

Inte heller biljettintäkternalever upp till förhoppningarna. Även om resandet fortsatt att öka sker det inte i den takt som den politiska ledningen med regionrådet Mats Persson (FP) i spetsen hoppats på.

Målet att fördubbla resandet med kollektivtrafik till 2020, jämfört med 2006, blir svårt att uppnå. Det kräver utbyggd kollektivtrafik, vilket kostar i investeringar och nya turer. Men på kort sikt måste varje enskild avgång utnyttjas i högre grad, annars täcker biljettintäkterna inte sin del av kostnaderna.

Målet om fördubbling i sigkan diskuteras, kollektivtrafiken bör mätas i förhållande till övrig trafik. Det är den andelen som är den intressanta. Ökat utnyttjande av kollektivtrafik är inte per definition miljövänligt. Det går bra att cykla en mil i stället för att ta bussen. Och att åka två personer i en miljöbil kortaste sträckan mellan två platser på landsbygden är energieffektivare än ett tätt bussnät med tomma fordon.

I dag finansieras kollektivtrafiken i Skåne till 60 procent av biljettintäkter och till 40 procent av skattemedel. Det är en låg subventionsnivå jämfört med andra delar av landet. Ett alternativ för att göra kollektivtrafiken mer attraktiv är att sänka priserna, i praktiken öka andelen skattefinansiering. Men det är rimligt att resande kostar och orimligt att den som inte utnyttjar en service ska betala en allt för stor del av den.

Kollektivtrafik gör mestmiljö- och samhällsekonomisk nytta längs de stora stråken. Att dela in Skåne i färre zoner är därför en god idé, pendlarkort för stora avstånd ska vara prisvärda. I stadskärnorna är busstrafik däremot inte värd att uppmuntras på samma vis. Cykel- och gångbanor är viktigare där. Minibussar – eller färdtjänst för dem som har rätt till det – kan stå för en stor del av de nödvändiga persontransporterna i städerna. Kollektivtrafiken är en viktig tillväxtfaktor. Men det är också en rättvisefråga. Infrastrukturen är avgörande för småstädernas och landsbygdens möjligheter att leva vidare. Invånarna i den lilla byn betalar också sin skatt och andel av kollektivtrafiken. Det betyder inte att de minsta byarna ska ha samma lösningar som de större orterna. Tomma bussar är dumma bussar. Med exempelvis beställningscentral på internet borde det vara möjligt att få till effektivt kollektivt resande i miniformat även utanför städerna. Att anpassa utbudet av resor och fordonsparken efter vad som efterfrågas är utmaningen.

Visst ska kollektivtrafiken växa, men inte utan ekonomisk kontroll och krav på effektivitet.