Johanna Nylander

När tv-dramat blir verklighet

Johanna Nylander

I Danmark är den politiska tv-serien Borgen inne på sitt tredje år. De två första säsongerna har visats på svensk tv och serien handlar om mittenpolitikern Birgitte Nyborg som efter ett jämt val och ett par skandaler blir Danmarks första kvinnliga statsminister tack vare en allians med arbetarpartiet.

Artikeln publicerades 18 februari 2013.

Ett år efter att den först sändes vann Helle Thorning-Schmidt valet och blev statsminister tack vare att hennes socialdemokrater lierade sig med mittenpartiet Radikale.

Politik är ett återkommande temai tv-serier och några, som Borgen, har det politiska livet som huvudtema. Ett annat aktuellt drama är nyproducerade amerikanska House of Cards, som efter brittisk förlaga nu visas i sin helhet genom webbtjänsten Netflix.

Ju längre serierna sänds, desto fler tillfällen med tydliga paralleller till verklighetens politiker. Långköraren Vita Huset avslutades med ett presidentval inte helt olikt hur Barack Obama blev vald något år senare. Borgen ger en snabbkurs i dansk politik, och House of Cards är en användbar guide till hur det amerikanska kongresshuset fungerar så länge man tar den med en stor skopa salt. Tv-dramerna kan lätt glorifiera en slitig politikervardag med överdrifter, men det händer att verkligheten överträffar dikten. Som de händelserika månaderna när Håkan Juholt var partiledare för Socialdemokraterna.

I gårdagens avsnitt av Borgen (finns att se på dr.dk) ville en tv-kanal sätta gps-sändare på landets partiledare och låta en journalist följa dem i vardagen. Ett utmärkt sätt att garantera stor medieexponering, men ett problematiskt upphävande av gränsen mellan politiken och politikerns privatliv. Den gränsdragningsproblematiken återkommer i fler serier.

Huvudkaraktären i House of Cards är kongressledamot och spelar på sina kollegors privata snedsteg, drar nytta av alla kontakter han har, och bygger sitt korthus på den mänskliga strävan efter makt. Cyniskt och hårt, men strategin är ofta framgångsrik.

Trots att de politiska tv-serierna kan ge fler nyanser till den politiska vardagen, har den uppmärksamhetssökande dramaturgin minskat möjligheten till privatliv även för rätt alldagliga politiker. Synder skall vältras i offentligheten, det behövs en prickfri historia för att väljas till kandidat, och misstag tolereras inte av vare sig partier eller medier.

Samtidigt behöver man sticka uthakan än mer i offentligheten för att få genomslag i mediebruset, och politiker måste gå balansgång mellan provocerande utspel och ett offentligt modest leverne. Tv-dramernas värld är inte eftersträvansvärd, utan politiken måste få vara mänsklig med fler nyanser än en filmkamera kan skildra. Åsikter är tunna utan resonemang, och substans återfinns först när man skrapar på ytan.

Vill man ha beslutsfattare med integritet måste det finnas utrymme för privatliv.

Johanna Nylander är marketing- och PR-manager i Köpenhamn.