K2

Nyfiken på Sara Arámbula

K2 Artikeln publicerades

Sara Arámbula är apotekaren som sade upp sig från sitt jobb på ett läkemedelsföretag i Lund och blev berättare på heltid. Steget var inte så långt som det verkar. Hon har sysslat med teater, revy och dans sedan hon var liten, bland annat varit regissör för Sösdalarevyn. I dag är hon skånsk, svensk och nordisk mästare i muntligt berättande.

De första berättelser jag minns är ...
– När mamma hittade på en historia om ett hål i marken vid vår syrenbuske där man kunde komma ned till underjorden. Morfar berättade också ofta, bland annat en historia om hur han blev tagen för spöke på Skepparslövs kyrkogård. Det är en bra historia och jag berättade den faktiskt när jag tävlade och blev svensk mästare.

Jag kommer på nya historier när jag ...
– Promenerar i skogen, diskar, ska somna, pratar med folk (fikarummet på mitt gamla jobb var en guldgruva av uppslag), läser tidningar, kör bil…

Tre skådespelare jag beundrar...
–  Ernst-Hugo Järegård, Margaretha Krookoch Suzanne Reuter. Tre av de verkligt stora svenska skådespelarna. Oerhört tekniskt skickliga, med stor spännvidd och närvaro och karisma som går utanpå det mesta.

När jag lyssnar på musik blir det...
– Inte det senaste. Jag gillar till exempel 1920- och 30-talens kuplettmakare Ernst Rolf. Den generationens texter var ofta väl genomarbetade med en massa historiska tidsmarkörer.

Jag läser helst...
– Blandad skönlitteratur, men på sista tiden har det blivit mycket facklitteratur om svamp. Jag har ju precis haft premiär på berättarföreställningen Svampi Hässleholms kulturhus. Kan också tipsa om Marianne Fredrikssonsbok "Svampkungens son" som är väl värd att läsa.

Jag gillar att plocka svamp för att...
– Man blir som en blodhund som går med näsan nedkörd mot löven och sniffar. Resten av världen försvinner och det är bara du och svampen. När man väl hittar svamp är det som att hitta guld. Och så är det gott att äta också.

Till vardags äter jag helst...
– Hembakat bröd med mycket smör. Eller varför inte en kantarellmacka. Eller stolt fjällskivlinghattar panerade som schnitzel.

Senaste gången jag dansade var...
– I måndags kväll på AF-borgen i Lund, lindy hop till gamla goa låtar. Ett par timmars lindy hop är som att springa milen. Men mycket roligare! Nej, förresten, det var i tisdags kväll. Jag dansade i Vinslöv med Vinslövs folkdansgille, ett härligt gäng.

Dansare som jag drömmer om att vara...
– Jag skulle vilja vara mig själv. Fast bättre!

På fötterna bär jag helst...
– Vandrarkängor eller dansskor.

I min handväska har jag alltid...
– Mobilen, nycklarna och plånboken. För annars funkar ju ingenting...

Det sämsta köp jag gjort var...
– En stickad klänning som var så klädsam och smickrande i provrummets spegel. När jag kom hem satt den som en potatissäck och färgen framhävde bara mina pormaskar.

Det sista jag gör innan jag somnar...
– Är att fylla en varmvattenflaska under den kalla hösten. Det är så gott att lägga fötterna på en sådan i en kall säng.

Den närmaste veckan ska jag...
– Hålla en workshop i berättande med en nia i Hässleholm och en med lärarna på två högstadieskolor i Kristianstad, gå berättarronden på barnavdelningarna på Centralsjukhuset och ordna berättarrazzia på hemlig skola i Kristianstad.